Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grusade förhoppningar.
Långt in i skogen, ungefär halfannan fjärdingsväg eller kanske
närmare en halfmil från byn låg en sank slätt, nästan ett kärr, som
folket kallade »Blådöpet». Där växte ett långt, magert gräs, som
ibland blef afslaget, särdeles i torra år, när folk kunde gå i Blådöpet.
Eljest fick det stå där oeh ruttna ner. Att släppa kreatur i bet
därstädes var emellertid aldrig värdt, ty då skulle de ränt ner sig oeh
blifvit sittande i dyn.
Därför satte byamännen aldrig något värde på Blådöpet, utan
föraktade det och kallade det för »Usselheta».
Och dock hade en landlbruksingeniör sagt, att det var ett bra
»fall på’t», så att det lätteligen kunde utdikas, dräneras och göras
till ett förträffligt åkerland.
— Ah, dä legger så besattannes långt från vägen, så dä’ lönar
sig inte! Da skulle inte bära sig å köra gödsel halfmilatals. Då a
dä’ vigare å bruka dä’ en har ikring husa, läto byamännen.
Men unge Bengt Andersson, som gick och handtlangade åt
landt-bruksingeniören, hade hört dennes tal och åsikt om Blådöpet, och hur
det var, kom han att grubbla öfver saken.
Det var ju ett stort oeh vidt »flöke», byamännen skulle säkert
sälja det för en ringa penning, oeh kunde han torrlägga hela området,
skulle han nog för billigt pris få en plan däruppe i lugnet, där han
kunde föda sig och Anna i Slättåkra till döadar, utan att behöfva
sätta sig i allt för stor gäld.
Tänk att bo däruppe i ensamheten med lilla Anna, fjärran från
kifvet och pratet och processerna neråt byn!
Bengt grunnade på det där bå’ natt och dag, och ju mer han
funderade, dess klarare blef det för honom, att Blådöpet skulle kunna
förvandlas till ett litet paradis åt honom och den välsignade Anna i
Slättåkra.
Bengt hade fått ärfva tusen daler efter sina föräldrar, och en del
besparingai hade han gjort af sina arbetsförtjänster, så han var just
inte så barskrapad, men till att köpa en reel gård räckte ju hans
lilla kapital inte på långt när.
När så Bengt grunnat några veckor och anförtrott sig åt Anna,
gick han verkligen en dag fram till byn oeh frågade om han finge
köpa Blådöpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
