Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland kvinnfolk, där de färdas fram i bygderna. Jo, de ä’ ena söta
j uveler.
När det blef velerligt, hur Malena stekte och kokade och
krutn-buktade sig för landtmätarn och lät sig knäsättas af honom, sa’ vi
många gånger te’ Kalle:
— Klå du opp landtmjätaren och kör honom ål häcklefjäll;
inte ska’ en egenråannes bonne låta bedra sej utå en så’n där slanker
och stubbabytare!
Men Kalle bara log oeh svarade:
— Jag blunnar och låts som dä’ regnar. Jag får nok så godt
igen, för han styr vesst te’, att jag får bli vid de grannaste skiftena
och den höggradigaste marken vid skiflesläggningen!
— Ah, ä’ dä’ så, så låt saka basa och ha sin gilla gång, sa’ vi
och kunde inte annat, det var ju naturligt.
Det hade nog heller aldrig gått så långt, som det gjorde med
Kalle och Malena, om han bara efteråt kunnat låta bli alt kalla den
minste pojken för »stubbabytare». Ty det sårade och kvalde Malena
oeh retade henne, så att hon inte visste till sig.
En gång voro ett par främmande karlar inne hos Kalle i
SUig-gebo och pratade karlaord en aftonstund. Midt under samtalet tog
pojken till att gallskrika. Då värdt Kalle irriterad och sa’:
— Haf ut »stubbabytarn» ella »landtmjätaren» ella hva’ ja’ ska’
tytelera vrålmånsen för! Häf ut honom i köket 1
Det var nog förargliga ord det där, men inte voro de så svåra,
att Malena fördenskull behöfde rycka ner betsman och lägga den i
skallen på Kalle. Men det gjorde hon i alla fall så att blodet sprutade
i vittnens närvaro.
Detta slag och blod värdt till en stor trumf på Kalles hand i
skilsmässoprocessen.
Ifrån den stunden blef det allt värre och värre dem emellan.
Slutligen blef Kalle gång på gång sjuk och fick uppkastningar,
när han druckit kaffe.
Det var då han tog ut stämningen och redde målet så
välsig-nadt, att Malena fick draga ut af Släggebo med den lille
»stubbabytarn».
Men därefter blef Kalle förklarad i bann af alla pastoratets
fruntimmer, och hade han inte haft stöd i oss karlar, så skulle han slitit
en gruflig prack oeh vånda.
Dom få i alla fall säga hva’ dom vill, och pastorn må runka
så besatt han kan på hufvudet åt den där skilsmässan och dra’ fram
så många skriftord han vill och orkar emot densamma, så har hon i
alla fall varit te’ inte så liten nytta i grannhället.
Många andra hustrur, som inte äro, som de borde vara, utan
använda trut och tillhyggen i stället för kärlek och smek, ha
nämligen börjat dra’ öronen åt sig och blifva liksom ett litet grand be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
