- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
61

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skedligare och fogligare, sen de fingo se, att det verkligen går för
sig att bli dem kvitt, ifall man på allvar sätter den sidan till. Och
ofta när man i skumrasket går förbi ett ställe här ute, kan man
därför nu få höra hur det stampas med en träsko där inne i golfvet
och hur en manlig stämma komderar:

— Ti’er du inte på eviga fläcken och styrer din geftiga tonga å
ditt syndi’a kött, så går ja’ och gör som Kalle i Släggebo gjorde.
Så mycke’ du vet dä’!

Nå, Kalles och Malenas roman var nu i det närmaste utagerad
oeh genomdiskuterad, när han just i dagarna var nära att få en
sådan där epilog, di kallart.

Kalle hade visserligen fått ro och sabbatshvila på sin gård oeh

kunde i trygghet dricka bå’ sitt kaffe och sin lelle gök.

Men han tyckte, att det var söekent och tyst där uppe i
Släggebo, och rätt som han gick där, värdt han minsann gripen af
giftas-sjukan igen.

Ty det blir man, när man går i ensamheten och drömmer.

Detsamma händer mig nästan dag- och nattligen.

Men hemma i trakten var det inte lönt att Kalle försökte sig
på något frieri. Nänä men, för en frånskild karl har det sig inte så

lätt att fria med framgång inom sitt grannhälle, så vida han inte

före skilsmässan har hållit sig framme och skaffat sig en vän. Hvilket
Kalle, dumt nog, inte haft vett till.

Men så fick han en dag en präktig idé, just som han gick

larfvande efter harfven ute på sin rågträda. Det kom öfver honom

som en blixt.

— Jess, ja’ ska’ anagga mej annonsera efter ett fruntimmer, så
får ja’ hundratals å välja på! flinade han. Och så släppte han
stu-tarne och sprang hem oeh tvättade och klädde sig samt satte af i
galopp till skolläraren, åt hvilken han anförtrodde sina tankar och
lämnade annonsuppdraget.

Och skolläraren bisprang honom med råd och dåd och skref en
lockande annons.

— Och svaren kunna väl få adresseras te’ magistern, så kanske
ja’ kan komma hit om fjorton dar och få dom läsena oeh så hjälper
magistern mej å väljer den som låter likast! Dä’ ska’ inte bli olönt!
sa’ Kalle.

— Ske dig som du vill! svarade magistern.

Jaha, efter några dar började det strömma in svar på annonsen.
Skolläraren, som är en sådan där som ambulerar, var inte hemma,
när de kommo, utan hundan i våld i en annan ända af socknen.
Hustru hans undrade hvad i all världen det var för bref. Det kom
ta ä tio i stöten, och till sist kunde hon inte bärga sig utan tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free