Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det var infe nog med konceptet. Personalian och predikan
öfver den, som begrofs, knep Jösse desslikes. Kan man tänka sig
något hiskligare, och därtill gällde det ett rikt och fint lik.
Nå, efter begrafningen strömmade vi in i kyrkan och sjöngo samt
voro andäktiga. Pastorn trädde för altaret och anade intet ondt. När
han gjort ifrån sig där, trädde han upp i predikstolen och såg
tillfredsställd ut. Ty kyrkan var väl besatt med andäktigt folk, och
han anade fortfarande intet oråd. Men rätt hvad det var bleknade
han. Han bläddrade och bläddrade i sin bibel, hostade och sa’ endast:
— Hm, hm.
Sen knäckte han till att trefva i alla sina kaflan- och bvx- och
till och med västfickor, under det han forlfarande inte sa’ ett enda
annat uppbyggligt ord än:
— Hm, hm!
Så vinkade han åt kyrkostöten, och denne gick ock upp på
predikstolen. Pastorn hviskade ett par ord i örat på’11, hvarefter
stöten vände om och gaf sig neder af rummet med sådan fart, att
han snafvade och dråsade hufvudslupa utför predikstolstrappan och
for vidöppen i famnen på en halfdöf käring, som i sin andakt satt
på det nedersta trappsteget för att höra bättre.
När slötastackarn kom öfver den arma, oskyldiga kvinnan,
befarade denna domen.
— Anamma min ande! skrålade hon.
— Tig, käringedrake! fräste stöten och linkade in i sakristian.
Alt han emellertid fått sig en bra skräll i trappan syntes tydligt på
hans gång.
Under tiden hade pastorn upphört med trefvandet i fickorna och
las psalm på psalm.
Men stötens mission tycktes hafva misslyckats, ty när han om
en stund kom ut i sakristigedörren, runkade han på hufvudet, och
pastorn, som sett runkningen, började darra på målet och såg
dödsdömd ut.
Allesammans tyckte vi alt det var synd om prästen, ty alt han
var grufligt sjuk eller alt någon olycka händt honom, det begrepo
vi. lian darrade i hela kroppen, och livad han lalade fattade vi
inte. Det gick hit och dit. An var han här och än där i texten
och vi kunde inte känna igen honom.
— Han har blett rörd ulaf slag, hviskades man emellan i
bänkarna, ty vi visste naturligtvis inte då, att Jösse i Knäfvelsbo stulit
hans koncept.
Om en kort lifen stund sa’ han »amen». Men några
persona-lier eller någon likpredikan hördes inte af, så att den stolla
begraf-ningsstassen såg obegripligt besviken och långnäst ut, hvilket var
förklarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
