Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Auditorium brast i skratt oeh Inga Stina fick sluta.
Men det är just sådana där, som åbäka sig i kristenheten.
Hvad Masse i Nackatorpet beträffar, så är han ungefär lika
klyftig i predikandet som hans enbetsstut kan vara uti att läsa hebreiska.
Masse förstår sig inte ens på almanackan, och så fort husförhören
börjas om höstarne, blir han alltid liggande i sin ryggvärk och kan
inte röra sig ur fläcken. Så pass rädd är han för att pastorn
möjligen skulle få för sig att förhöra honom i hans själalära.
Men mästra och kassera andra det är Masse karl till.
Jag blir,’som sagdt, alltid ledsen och bédröfvad, hvar gång jag
hör folk ösa ur sig stora ord, ty jag vet bestämdt, att de en dag få
sota för’et. Jag har sett exempel på den saken flera gånger, och
just i dagarne har jag träffat på ett riktigt färskt och lärorikt sådant,
hvilket är af den beskaffenhet, att det bå’ fröjdar oeh smärtar mig.
Det kan val nu vara så där vid pass tjugu år sedan jag var i
mina värsta friaretag. Jag skulle just vid den tiden taga an ett
hemmansbruk, och då får en allt i främsta rummet se sig om efter
ett gifte, som kan sätta en medellös karl i tillfälle att få medel till
uppsättning med kreatur och ett som annat.
Då sa’ Peter i Karlshult, som är en ganska bra böneman, en
dag till mig:
■—■ Ta’ du Gu’ i hågen och gack upp te’ Ringåsa. Manuel ä’
inte barskrapad, ett fjärdingshemman har han ograveradt och hans
Jenny ä’ inte frå’vänder, när det gäller manfolk!
— Hur pass kan ho’ ha’? lät jag.
— Ah, én sex tusen eller så blir dä’ väl, när di gamle vända
näsera i vädret! svarade Peter i Karlshult.
— Hur sir ho’ ut? A’ ho’ tjocker eller nätter?
— Da måtte väl kvetta, när ho har sextusen! genmälde Peter.
Och jag gaf honom rätt och tackade honom för anvisningen.
Sen dröjde det inte länge förr än jag började slå mina lofvar
bortåt Ringåsabållet. Jenny var rödlätter och lifvad, så jag gick
verkligen och blef så glad vid henne som möjligt var. Och när jag
därtill betänkte hennes sextusen, så rent af spratt det i mej. Jag
tydde mig till Manuel och frågade honom om stutapris samt ställde
mej in hos gubben på många andra sätt, så det vurnade sej
verkligen inte så illa för mej. ’ *’
— Nå, hur går dä’ för dej oppe i Ringåsa? frågade Peter i
Karlshult.
— Jo, en ska’ få si, alt dä’ går nok vägen! lät jag. Ty det
frodde jag verkligen. Jag hade fålt kringsvid ett femtiotal pussar utå
Jenny.
En lördagskväll vankade jag alltså ganska segerviss till Ringåsa
för alt klarera saken. När ja’ kom dit, hade gubben och käringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
