Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunalmannens vedermödor.
Här går folk ute på landet och kritiserar sina kommunalkarlar
och skäller ut ■ dem och kasserar dem och kallar dem för
»sockenkungar» och »påfvar» och »excellenser» och »fogdar» och allt annat
ledt, som de kunna hitta på uti sin medfödda elakhet. Ja, de gå
till och med så långt, alt därest en kommunalordförande händelsevis
skulle råka till att ha’ en tämligen välfödd hustru och någorlunda
fela hästar, så påstå de, alt han stjäl af faltigsäden och fodrar
dem med.
— Di falli’e, di få svälta, för att or’förar’n ska’ kunna sfåta med
grannlåt bå’ i fruntimmers- och hästväg, säga de och förklena och
skämma ut honom på alla upptänkliga vis.
Om understödstagarna däremot någon gång gå omkring och se
mätla ut, insinuerar man, att ordförarn göder dem på socknens
bekostnad för att de ska’ springa till honom med skvaller eller för alt
de ska’ hålla tyst med de hyss han möjligen kan ha’ för sig vis å
vis något kvinnligt fattighjon, som inte ser så illa ut.
Ja, en ordförande må vända sig hur som helst, så blir han i
alla fall illa handterad och till den grad beljugen och utskämd, att
han knappt är vatten värd, så att det är då rent af underligt, att
någon människa bara vill ålaga sig att handskas med och sköta en
kommuns affärer.
Och det säger jag, att kung eller kommunalordförande det måtfe
då själfva den dålie vara, för ju högre en mänska sliger här i lifvet,
dess värre stormar är hon utsatt för.
Under sådana förhållanden är det i alla fall väl och till stor
lycka för mänskligheten, att det finns karlar, som vilja ålaga sig dessa
vådliga sysslor. Annars stode vi oss allt hundingen så slätt.
Men det är nog så, att de, som syfta efter dessa äreställen inte
ana eller tro, att de gå emot några farligheter, alldeles såsom de
stackars män, hvilka fått ett giftermål för sig, inte vilja tro att de stå
på vippen att slunga sig hufvudstupa in i ett dystert elände, ulan
någon som helst omväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
