Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Karlsson i Högalid har fått smaka på både det ena och det
andra, stackars karl.
Vår gamle ordförande dog en sommar, och så valde vi i hans
ställe Kalle i Högalid, fast han allt var ung. Men han skrifver då
som en präst och är en allvarsam och välbärgad karl.
När far hans tröt, fick Kalle Högalid, uppsatt och i ordning,
ef ler gubben.
Då Kalle nu blef vald till kommunalordförande, och folk begynte
vanka till honom, tyckte han, att han borde gifta sig, så att där
kunde bli lite bättre ordning i ett som annat hos honom. Pigorna vände
till det på stollavis, när han skulle fägna folk, och det retade Kalle
till den grad, att han gick bort och friade till änkans dolter i Bolet,
som, oss emellan sagdt, är ett litet etterbo och en morsgris. Men
barskrapad var hon inte.
Nå, där blef gifte af, och vi ömkade oss öfver Kalle, ty vi, som
kände till ett och annat här i världen, kunde väl inte tro annat än
att Fia i Bolet och ordförandeskapet skulle ta’ knäcken på’n.. Vi
tyckte att det var för mycket på en gång..
Men serradö, det gick bättre än vi anat. När Fia varit i Höga-
lid hos Kalle bara några dar, var hon spritt toseter efter honom, så
att vi aldrig sett en hustru vara så glad vid sin man.. Hon alldeles
afgudade honom. Ja, hon till och med pussade honom midt för näsan
på människor, hvilket bondfolk, som har någon ambition om sig,
aldrig brukar göra. Men Fiestollen vånnade inte hvad hon tog sig till,
och karlastackaren fick gång på gång skämmas för att hon lade upp
sin kärlek i ljusan dager och ibland folk på rikligt herrskapsmanér.
Svartsjuk var hon också om honom. Han fick knappt tala’ med
andra fruntimmer för henne, oeh det första tempot hon gjorde, när
hon flyttat till Högalid, var att köra pigorna hufvudstupa på porten.
Sådana tag var det i Fia.
Nåja, kärlek är en sak, som jast inte bör kasseras, men det ska’
va’ måtta med honom.
Så gick det och så stod det i Högalid. Fia hängde om halsen
på Kalle och var svartsjuk om’en och passade honom som om han
var’t en grefve eller något annat bräckligt och ömtåligt väsende.
Under tiden hade Kalle oeh de andra ledamöterna i kommunalen
en besattandes kinkig sak att afgöra. Där hade nämligen kommit
skrifvelse ifrån Bjällebo socken, att där fanns en flicka, som födt en
pojk, att fadern rymt åt Amerika och att vår kommun skulle taga
sig an flickan och barnet, emedan hon, som tjänt i Bagghemmet, var
skrifven hos oss.
Kommunalnämnden ref sig i håret och svor och sa’ till Kalle, att
skrifva till Bjällebo och bara neka oeh bestrida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
