Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ha’ Bjälleboarna fått henne, så må di behålla bå’ henne och
ungen! resolverade gubbarno i nämnden.
Oeh Ki.lle skötte, förstås, skriftväxlingen med Bjällebo så godt i
människomakt stod.
Men för Fia nämnde han inte ett ord om den pålaga, som hotade
socknen, för så pass karl var han, att han inte babblade för
fruntimmer om några kommunala angelägenheter och bestyr.
Så hände det att Kalle en afton gått bort till nämndemannens i
ett ärende. Fia gick ensam hemma och tittade då oeh då ut genom
fönstret efter honom. Rätt som hon så vankade och längtade, fick
hon se en schäs komma körande i skarp traf och i schäsen satt ett
ungt fruntimmer med en barnunge i skötet och hela härligheten
stannade vid Högalids förstugubro.
— Stig nu å här! kommenderade körsvennen.
Fia sprang naturligtvis ut och frågade hvad som var å färde.
— Joho — sa’ körkarlen — ja’ har befallning utå or’förar’n
hemma i vår socken att köra hit med flickan och barnet, för hit höra
de bägge två, och ni kan inte komma ifrå dem, om I rätt gå te’
kongs med dom. Ta’ in henne och ge henne lite å bita i nu,
för ho’ kan rätt va’ svulten. Oeh ajöss! slöt karlen och reste
sitt håll.
Ni kan tro, alt där blef en Fia!
Hon knäckte till att skälla på den arma flickan, så att det
hördes en half fjärdingsväg. Modern grät och barnet skrek.
Fia trodde naturligtvis, att det var Kalles eget och inte hela
socknens barn, efter de kommo ditkörandes med det; ty hon hade,
förstås, inte reda på några kommunalförfattningar.
Hon värdt därför precis tokig och hoppade och fräste och trätte
och bölade tills hon höll på att mista andan, och den stackars
olyckliga flickan fick inte en syl i vädret till försvar eller förklaring.
Till sist blef Fia trött, skuffade in de främmande i köket och
sålade till dem en brödkaka och lite mjölk.
Sen befallde hon drängarne att tvärt köra fram oxarne och en
flathäck.
Delta gjorde de. Och så kommenderade hon dem att bära ut
hennes byrå och linnekista och all den bråte hon fört med sig från Bolet.
— Hva’ ska’ då bli å, matmor? sporde drängarne och gapade.
— Jo, ja’ flötter ifrå’ detta Sodom och Gomorrha! skrek hon och
var så ilsk, att hon skalf i hvarje lem.
— Jaså, sa’ drängarne.
Om en stund var lasset fullt. Fia bredde ett täcke på byrån,
som låg midt i häcken, och satte sig upp på densamma.
— Kör nu, du Johan! Och du, Danjel, ska’ följa med oeh leda
den broketa kon, som ja hade hit! sa’ Fia oeh tog till att stortjuta.
Måntro, det var inte så godt atl lämna stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
