Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvilket han dårade flickorna och syhästarne i sommarnätternas
glöd. Nej bort det. Nu tjusar han dem såsom bicykelryttare genom
att susa i ring kring dem på landsvägarne, så att smutsen yr öfver
hattar och blommor och spetskrås och trubbnäsor och härlighet.
Och nu på sistone är velocipedraseriet härute drifvet till sin
spets. Äfven våra storgubbar rulla på hjul.
Det är nästan lifsfarligt att vanka gående eller åkande efter häst
på landsvägarne.
En söndag blef jag t. ex. omkullriden nio gånger på kyrkovägen,
så att jag såg ut som ett kreatur, när jag ändtligen kom fram till
Herrans hus.
Den förste, som rände på mig i ryggen, var kyrkovärden i
Hia-rum, hvilken hade bytt sig till en maskin för sin fölunge.
Men hva’ hundingen skulle kyrkovärden i ryggen på mej med
hjulet att göra, så bred som landsvägen är? Jag hörde visst hur
han kom flåsande, men inte kunde jag länka, att han var så usel,
att han inte kunde vrida maskinen på sned och åka som en karl
förbi en oskyldig person, som går försänkt i gudeliga tankar.
Det hade dock inte skadat kyrkovärden i Hiarum, om han hållit
till sig ett grand, ty i samma momang, som han rände in i ryggen
på mej, kastades han neder af sin remont och värdt liggandes
vidöppen i landsvägsdiket.
»Biask», sa’ det, när kyrkovärden dråsade däruti.
— I det lugnaste lervattnet gå de största fiskarne! lät jag, när
jag såg honom slå och krafla i djupet.
— Dra’ du åt häcklefjäll, så möter du inget körkefolk. Dä’ va’
din skull, som inte gick ur väjen. Nu vete den dålie, äss ja’ kan
tjänstgöra i körka i den här kostymen! fräste kyrkovärden i det han
kom upp på vägen, våter som en tupp och grym som en skam.
— Guss fre’ å a’jöss, körkevärdl sa’ jag.
— Gack du! Men ä’ »vältepåsneen» sönnergången, så har du
dej en stämning så säkert som du allt hade henne-i näfven, ropade
han efter mig.
Sköna pojkar, de där cyklisterna. Först köra de på oss och
se’n hota de med stämning. Gumphjulen fördärfva synbarligen deras
moral.
Nå, jag hade inte hunnit långt från kyrkovärdens valplats, förrän
jag träffade på nämndemannen i Hoppebo, som satt på vägkanten och
hade en vådlig näsblödning att dragas med, hvarjämte han såg ut
som om man dragit ett hvasst rifjärn öfver hans anlete.
— Guss fre’, nämndeman! Hur står da te:?
— Tackar som frågar! Ja’ skulle hålla på sne’ för en käring,
och då rallade »fyllecipeden» i kull, så ja’ rände syna i väjen ett
grand. Men dä’ bloar snart öfver.
— Hoppas dä’ och lite näseblo’ skadar inte i blann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
