Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nä’ gubevars! Men dä’ värsta är alt ja’ flängt upp dä’ högra’
böxebenet. Har du ett par nålar å låna mej?
Just i det ögonblick då jag stod och tittade efter knappnålar i
mitt rockslag, fick jag ånyo ett hjul i ryggen, så alt jag slungades
öfver den blödande nämndemannen med sådan makt, att det knakade
i nacke och refben på honom.
— Hvem attan var dä’? stönade nämndemannen. Och när vi
reglerat oss så pass, att vi kunde titta oss omkring, fingo vi se
kom-munalordförar’n ligga på vägenom.
— Hur geck dä’? sporde nämndemannen och jag på en gång.
— Ä’ du ve’ lif, or’förare?
— Lefver gör ja’ gualof, men högre tummen ä’ åbrufen å
framhjulet fördärfvadt.
— Jaha, di där maskinerna äta visserligen hvasken hö eller
bafre, men di ä’ skam så istadiga å opålitliga och på långt när inte
så förmånliga, som handlarn bedyrade, suckade nämndemannen, i det
han doppade sitt blodiga hufvud i diket.
Under tiden sökte ordföranden krångla sig på benen, hvilket
hade sig svårt för honom. Just som han skulle räta på sig, kom
Johannes i Maräng dängande på en Huskvarnamaskin. Johannes
grinade illa och kramade i styrstången, så att svetten lackade af honom.
— Sti’ åt si’an, för ja’ ä’ ovaner och kan inte schwänga! skrek
Johannes.
Men ordförarn stod ännu som en sprätlbåge med händerna i
backen och kunde inte skutta ur linjen, utan Johannes rände på
honom bakifrån, så att ordförarn kastades såsom en vante öfver mig
och nämndemannen. Där lågo vi nu alla tre storgubbar i det högra
och Johannes i det vänstra diket, samtliga svärjande af smärta och föga
gudliga. Tre maskiner lågo dådlösa och med intryckta framhjul på
kyrkovägen och hindrade »drafiken».
— Ass ja’ inte hade brutit å min högre tumme, så skulle ja’
kla dej, din drummel, som kör på folk! lät or’förarn till Johannes.
— Kör på! Hvem ha’ bedt dej stå som en ko midt i väjen?
A för resten hoade ja’ åt dig. Kom hit, äss du tyar, och slöss, om
du töcker dä’ passar. Men höter du, så’ lägger ja te’! gormade
Johannes, som plockade mossa i skogskanten för att ansa af sig vatten
och lersörja.
Det ena ordet gaf det andra, och så blef där ett bastant gräl på
sabbatsmorgonen.
Nämndemannen gick där på vägkanlen, blodig och
sönder-rifven som ett vilddjur och sökte mäkla fred. Men det ville inte ha
sig. Där hade nog också blifvit smörj af, om inte Malena i Intägt
och tre andra käringar kommit dit. Så fort gummorna synat
karlarna och valplatsen, begynte de att gräla och skälla som om de varit
hustrur åt de förolyckade, och när de hållit på med den saken en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
