Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
födt upp tjogtals par stutar, dem han sålt på möten och marknader.
Och hvarendaste styfver, han fått för dem, har han måst skicka till
Uppsala.
Det finns väl knappt nå’n kung eller president, hur välmående
han än må vara, som ätit upp så många stutar som kandidat
Stenbom, född Israelsson, ifrån Stenbäcken.
Per Johan har offrat hela hekatomber åt honom. Men ändå har
det varit såsom att kasta småpinnar i det så kallade helsefyret, ty
gubbastackarn har därtill fått inteckna hemmanet gång på gång,
hvadan Stenbäcken är ganska bra graveradt nu för tiden. Lärdom och
punsch måtte alltså vara hundingen så dyra varor, om en ska ha’
utaf prima sort.
Det var klart, att vi skällde på Per Johan Israelsson, när han
kom med sina papper och bad oss »stiga i vänneborgen.»
— Ös inte ut så besattandes möcke på pojken! Låt honom
regulera sig själf, ty dä’ vore väl attsingen om inte han, som
stode-rat i så många herrans år, skulle vara god för att kla och fö’ sej!
mente vi.
Men Per Johan bara log och runkade på hufvudet och sa’:
— Vänta ni bara tills han blir färdi’, så ska’ ni få si hvilken
glädje ja’ får utå honom!
— Hva ska’ han bli då?
— Han kan bli hva’ han vell, för han tar en fysisk och kemisk
examen och läser botanik, så att dä’ brakar i hela Uplann’. Nu går
han på labratorium och kokar och blånnar ihop alla di djädriaste
syrer och illistrisk och lektyrer, som finns, så han kan bli precis
liva’ hundan han vell, predikade Per Johan. Och när man fick höra
sådant, kunde man ju inte för skams skull låta bli att skrifva på,
fast man, som sagdt, kunde tycka, att sonens »labrationer» och
»bo-tatunik» mjölkade gubben väl hårdt.
Men Per Johans hopp har gualof inte slagit fel. Han har nu
glädje af sin son, en så obeskriflig och stor glädje, att en annan kan
få tårar i ögonen, när en bara tänker på’t, ty om här finns någon i
världen, som kan sätta om sitt vetande i praktiken och använda det
till reelt gagn, så är det kandidaten Stenbom.
Jesses, den som hade en sådan son! Men det är gunås inte
allom gifvet att bli far till en töcken.
Kandidaten kom hem en påsk efter att någon tid förut ha’ tagit
— som Per Johan sa’ — en styf kemisk examen. Nu skulle han
hvila sig ett grand samt väl också drifva ihop lite pengar för att
klara den fysiska examen med.
Men det var inga roliga nyheter, som mötte den kemiske
kandidaten när ’ian kom hem till socknen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
