Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ondt samvete.
Det syntes tydligt på Per Måns i Knutsbråten att han gick och
rufvade på något tungt.
En del af hans bekanta påstodo, att han drogs med något
invärtes ondt, som gjorde honom modfälld och nedsatte lynnet på
honom. Ty sorgsen var han och betryckt såg han ut, som om han
gått och burit på hela pastoratets synder, hvilka nog, gu’ nås, inte
äro så lätta.
Aldrig hade någon sett honom så mycket som dra’ på munnen
en gång till ett leende.
Det hände en afton vid en pantauktion hos garfvare Karlsson i
kyrkobyn, att länsmannen, som nu, gualof, är döder, steg miste och
sank så stor han var ner i den sura och illaluktande garfvarepyren.
Om själfva Job midt under sitt lidande fått se en sådan syn,
skulle han ha glömt sin smärta, sina förluster och vedermödor samt
skrattat sig fördärfvad.
Hela auktionsmenigheten grinade också, när de sågo länsmannen
sjunka i pyrens djup, grinade af hela sin innersta själ. Till och med
de religiösa, som voro där, höllo sig för sina rättfärdiga magar och
skrattade förskräckligt samt kände sig tacksamma för detta under.
Ja, allt folket riktigt illtjöt af förtjusning och kunde inte annat.
Blott Per Måns i Knutsbråten log inte, utan såg lika dyster ut
som vanligt.
Då begrepo vi, att det var något på tok med hans själ. Ty om
en människa har aldrig så ondt i kroppen, om hon har den vildaste
tandvärk eller lungsot eller till och med tarmvred i sista stadiet, så
kan hon väl inte hålla sig för skratt, om hon beskäres den glädjen
och nåden att få se en länsman rusa ner ända till ögonhåren i en
gammal stinkande garfvarpyr.
Endast den, som har själskval eller ett dåligt samvete, kan känna
sig oberörd af en sådan gudasyn.
Ifrån den tiden började vi också mer och mer undra, hvad Per
Måns kunde ha’ för en tyngd på sin själ, och den åsikten blef allt
mer och mer gängse, att han gjort något ondt, som nu gnagde och
anfäktade honom.
Men vi kunde inte begripa hvad det var, ty karlen hade ju, så
länge han bott i socknen, inte gjort något ondt. Han lade ordentligt
19. — Sällberg, Humoresker. IL
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
