Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min tro är den, att da redan har utstått ditt förtjänta straff, Per
Måns. Du sa’ ju nyss, att du burit ett helvete inom dig. Gu’, som
är barmhärtig, tycker kanske, att du haft nok utaf det!
— Tror du, att han kan tänka så? Ack, om han gjorde dä’!
flämtade den sjuke.
— Dä’ gör han, om du ger din själ åt honom, du botfärdige
röfvare! inföll Bengt.
— Ja, tag den då Herre, tag den! Tag röfvarens och
mandråparens själ, tiggde Per’ Måns.
Och det måtte han gjort uppriktigt och ur hjärtat, ty strax
efteråt fick hans ansikte ett uttryck, som tydde på, att han kände sig
lycklig. Sådan hade han inte sett ut på fyratio års tid.
Sen sa’ han oss, att det fanns papper, som bestämde, hur det
skulle gå till med hans kvarlåtenskap.
— Ingeniören har ingen släkt kvar i lifvet. Dä’ ja’ har, bå’
löst och fast, får socknens fattigkassa, sa’ han.
Vi gingo sedan dädan. Men dagen därpå hörde vi, att han framåt
natten känt sig så lycklig, att han börjat sjunga en sång och att han
med den utandats sin så länge af ånger sargade själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
