Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider blef dottern gift med en skrubbelin, som flyttade till
Sör-äng. Ifrån den stunden försvann Simeon helt oeh hållet.
Svärmodern och mågen ingingo ett förbund emot honom och
af-klädde honom till och med sista skymten af husbondevälde. De drefvo
upp honom på en vindskammare och dolde honom helt och hållet för
världen.
Han fick inte visa sig vidare. Ar ut och år in hade de honom
inlåst däruppe. Lite’ mat gåfvo de honom, men inte mer än att han
jämt och rätt kunde lifnära sig. Och så fick han sitta där oeh spinga
stickor oeh binda kvastar. Men ut fick han inte gå utom möjligen
ett litet grand efter solnedgången och alltid väl bevakad.
När folket frågade:
— Hvar hålls Simeon? Så svarades det alltid:
— Ah, han bara ligger och sofver och äter. Han ä’ inte redi’
i hufv’et och vell ingenting uträtta.
Sedan ordnade de med egendomen oeh skrefvo hans namn på
papper och intecknade, som om hemmanet varit deras och ingen karl
funnits.
Omsider kom, som ni vet, järnvägen att stryka fram inte långt
från Söräng, och fyra ädla rallare hyrde sig in i stugan hos Maja och
hennes dotter och måg.
Maja svansade sig för dessa kraftiga män, sålde kaffe och mjölk
åt dem samt tog betalt, så att det sved in i märg och ben på rallarne,
hvadan dessa egentligen inte hade stora skäl att älska och värdera
sitt värdfolk.
Så en kväll, när rallarne fått aflöning, kommo de hem och voro
glada. Ty de hade ganska mycket brännvin med sig. De slogo sig
ner och festade vid slagbordet, så att det stod härliga till. Men allt
gick i början ganska anständigt till.
När libationen emellertid pågått en stund framåt natten, kände
rallarne stort och trängande behof af att dansa ett grand på golfvet
samt grepo sig ock verkligen an med den saken.
Men då blef mågen i huset alldeles förbanskad:
— Äss ni inte håller er stilla oeh styrer er, så slänger ja’ ut er
allihop, era förhärdade uslingar! skrek han.
— Ha, ha, ha! grinade rallarne.
— Grina I lagom, för här ä’ allvar på färde! och mågen
stampade oeh var arg som ett bi.
— Jaså, du töeker inte om dans! Då ska’ vi lära dej älska den
konsten, logo rallarne.
Och så ställde de till en roliger dans.
Den ene rallarn tog mågen, den andre ryckte upp dottern och
den tredje svärmodern ur deras bäddar och knäckte till att dansa
med dem.
Den fjärde rallarn satte sig på soffan och trallade med en pi?ka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
