- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
191

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följa vattnet i ån. Det tog till att bulta så underligt i bröstet på’n.
Det Andreas nyss sagt, föreföll honom med ens så välment och
faderligt, och när han erinrade sig tonen, med hvilken gubben talat
om Kajsa och hemgiften, mindes han nu tvärt, att den låtit så god
och mild, inte såsom något kallt råd eller en befallning utan fastmer
som en bön.

— Jag trodde aldrig, att du haft något tycke, yttrade den

andra flickan till Kajsa.

•— Tycke! Ah, det är mycke, mycke mer. Det är, som om

jag vore helt och hållet uppslukad, som om jag hade sjunkit ner

i kärleken liksom i ett djupt haf.

•—- Hvem är han?

■—• Jag skäms inte att säja, hvem han är. De tlättar på att få
skrika hans namn, när någon hör det. Han har brukat komma

upp till vårt då och då under de fyra sista åren. För hvarje
gång, jag sett honom, och för hvarje dag, som gått, har han
blifvit mig kärare. Han har vuxit fast vid mitt hjärta. Men han vet
det inte. Han bryr sig inte om mej. Han är dock, gualof, inte
någon annans heller, så jag hoppas ju än. Men den dag, då jag
får veta, att jag aldrig kan få bli hans och dela hans sorger och
arbete, den dagen, då någon annan än jag får flytta till Långåsen,
då ska’ mitt hjärta brista och jag dö.

— Nej, si då ska’ du få lefva i evighet!

Töserna foro tillsammans af öfvérraskning. Det var Erik, som
plötsligen störtat fram och ryckte till sig Kajsa, som han höll på
att kväfva i sin famn.

Den andra flickan sprang sin väg.

Bums fingo de brådt, förskräckligt brådt att rusta till bröllop
i Hägnen, och Erik hvisslade och trallade nere i Långåsen i kapp
med lärka och bofink. Aldrig hade han sett sina ägor så granna
som nu, sen Kajsa i hast förvandlat hans syn, så att han kunde
skåda allt i vårens och hoppets och kärlekens glans och fagra
belysning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free