Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Traette maencl.
»Midsommarafton kommer ej livar da’, sjong trallalej och sjong
trallala.»
Det ser verkligen ut som om världen och mänskligheten började
på att åldras.
Jorden tyck’s vara trött på att gifva ifrån sig riktiga skördar.
Hon börjar rent af att gubbna till samt har så grufligt stor
disposition för att förkyla sig. Det se vi ju tydligen alla år. Hon är
minsann så torr och skrumpen som en gammal undantagsgubbe, och här
och där har hon förkylt sig samt ser rödgul och otreflig och saftlös ut.
Stackars gamla svenska jord! Hon kan väl egentligen inte längre
stå emot de isiga pustarne från Ishafvet och Nordpolen. Man kan
inte begära att hon ska’ kunna hålla ut, när skogspatronerna i
Norrland och Öfverallt för resten ha’ flängt af henne tröjan och dag ut
och dag in fortfarande kläda af henne det ena plagget efter det andra
och barbera bort från hennes ansikte skogspark på skogspark.
Snart skall hon väl inte ha ett endaste lof att skyla sig med.
Nere i Småland, sorn fordomtima var ett ganska bra skogsland,
har det nu gått så långt, att de använda rotting till tandpetare. Så
stor är bristen på trä därnere.
En turist, som strax före midsommar kom och såg vrakmarkerna,
frågade en gubbe, hvilken gick och spanade efter lite kaffebränsle
mellan stubbarne:
— Hva’ ska’ den afbärgade skogsmarken användas till?
— Till att inteckna så högt som möjligt ä’! lät gubben.
— Hvar ä’ miljonerna för skogen?
■— I helsefyr! För en del ha träpatronerna byggt stenhus i
sjöstäderna. Det andra ä’ oppsupet å har inte lämnat andra spår
efter sej än magkaraktär, högfärd, virkeshandlare och kaffesjuka hos
våra fruntimmer! Men vi ha’ ju slätt och vackert. Ingen skog
skömmer utsekten. Vi ha flöttat horisonten ett vådligt stöcke å gjort
vägen öppen för nordanvinden och frosten. Vi ha’, som dä’ står i
bla’et, vi ha’ bedrefvet den öppna dörrens poletik! slöt gubben.
Det var en filosof och ett sanningsvittne, den mannen. Och en
sådan var turisten också, ty det var jag. Alltså trifdes vi tillsammans
och språkade mångfaldiga karlaord den dagen.
26. — Sällberg, Humoresker. II.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
