Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad var meningen?
När Karl Svensson i Hinneryd var en liten pojk och sprang
omkring på gårds- oeh vedbacken, klädd i en landtligt illa sydd kolt och
föga ren under näsan, hände det honom en gång ett ganska bra spratt.
Rätt som pojkavasken kultade omkring därute och försökte slå
ut ett fönster i far sins bod, kom han i olycka. Ty synden straffar
sig själf, och jag omtalar nu denna händelse icke minst till varning
för pojkar, hvilka hålla på att slå ut fönster, hvilket är deras största
nöje. De kunna öfverhufvud aldrig se ett helfärdigt glas, de
by-tingarna och vilddjuren.
När de bli stora, förstå de sig, ga’ nåde oss, också pä att synda
och fördärfva sig med glaset.
Nå, lelle smutsige Karl, fideikommissarien till Hinneryd, höll alltså
på att dräpa sönder en ruta för far sin. Gärningen blef dock aldrig
fullbordad, ty i detsamma kom Hinneryds stora sugga oeh
uppenbarade sin feta lekamen på skådeplatsen. Son hade fruktansvärda later,
ty hon var af ädel ras, hvilket väl är detsamma, som att suggan var
adlig.
Det var alltså icke underligt, att Kalle blef förfärad oeh grep till
flykten med sådan fart, att han inte visste ordet af, förrän han
dråsade ner i brunnen.
Brunnar äro farliga för barn, och man hör ofta talas om, att
småttingar stupa uti dylika. Tidningarna kalla sådana händelser för otycksfall.
— Hvar i Herrans namn ä’ pajken, den lelle rare välsignade
pajken? bölade en stund efteråt mor i Hinneryd.
Och när husfolket letat och snokat en lång vändning, funno de
honom till sist stående i brunnen.
Vattnet räckte honom inte längre än till halsen, ty det.var en
usel brunn.
För öfrigt var gossen oskadd.
Händelsen väckte på sin tid stor uppmärksamhet i orten och
omtalades i tidningarne landet rundt.
— Där ha vi ett nytt bevis på änglavakten! sa’ tidningen.
Andra åter, mera världsliga människor, yttrade: — Den som ska’
hänga, drunknar, min själ, inte.
Underlig och beaktansvärd var i alla fall denna händelse, ty det
inträffar väl dock icke ofta, att en människa eller en pojke ramlar
ner i en brunn och går skadeslös därutur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
