Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håren reste sig på milt hufvud. Jag greps af en förfärlig skräck,
samt skulle just till alt söka leta rätt på och uppenbara och
bekänna mina egna små synder, snedsprång och brister, då
fjärdingsmannen kom med rep och slanor oeh drog upp oss ur djupets nöd.
Det var också i yttersta stunden, ty det hade icke behöfts mer än
en half timme till, förrän vi skulle varit försvunna ur ljuset.
Men våra stöflar blefvo kvar i gungflyn.
När vi sen kommo gående i strumplästerna på vägen, dyiga,
svarta och skvabbiga, erbjödo vi en mera afskräckande än egentligen
skön syn. Folket vek för oss.
Men när vi hunno midt för mitt vägskäl, hade länsman förgätit
sin bättring och sin syndaånger. Ty då vi skulle skiljas åt, gaf han
mig en öring, så att jag drog emot grindstolpen. Och så sa’ han:
— Om du nämner ett ord om det jag sa’, när jag satt fast i
hålet, så häktar ja’ dej för våld emot tjänsteman!
Så’n karl är han. Men han får reda opp sina räkenskaper själf.
Den, som dock aldrig vidare följer med honom eller hjälper honom,
det är jag det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
