Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ni sett sill blinka, gubbar?
Tåg komma oeh tåg gå och kreaturen köras ihjäl och
banvaktar-käringar stympas och skogarna fraktas skam i våld och stubbafällorna
vidgas och traktens lathundar flytta till stationerna och bli handlare
oeh bagare och lönkrögare. Men nå’n utdelning å aktierna höres
aldrig af, så länge vi och kommunerna äga några dylika.
Till sist bli vi ledsna och rasande och då tycka herrarna i
järnvägsstyrelsen att det är synd om oss. Någon valuta anse de att vi
skola hafva, och så gifva de oss trettiosex skilling eller något i den
vägen för hvarje aktie. Vi sälja för att komma ifrån klabbet.
Men sen bär sig järnvägen och bolagsherrarne bli så rika, att
de kunna spricka.
Vi bönder bli alltid lurade.
Ja, go’ vänner, sådan är för det mesta järnvägarnes gång här i
landet.
Det var emellertid inte detta vi skulle tala om på denna
stunden, utan om ett par djädrigheter, som järnvägsarbetarne spelade oss,
när de drogo fram banan genom denna socknen.
Vi ska’ dock akta oss för att säga något ondt om någon
människa.
Järnvägsarbetarne kunna nog vara bra karlar de också, särdeles
ifråga om bergsprängning och grustippning, men därutöfver göra de
just icke mycket, som är ägnadt att föra dem närmare himla.
Nu hade, som sagdt, bolagsherrarne, hvilka lockade oss till
aktieteckningen, förespeglat oss väldiga inkomster genom försäljning af
födoämnen till järnvägsarbetarne. Därför knäckte vi till med 60 öre
kappen för potaterna och 12 öre litern för skummjölken och vi klådde
dem, gualof, äfven ganska duktigt, när de ville köpa fläsk och bröd.
Det artade sig således i början ganska bra för oss och allt skulle
nog redat sig bra, om järnvägsarbetarne —- låtom oss för korthetens
skull i fortsättningen kalla dem rallare, fast jag vet, att de äro
rasande på den titulaturen och helst vilja skällas för ingeniörer, när de
äro fulla — det skulle redat sig bra, därest rallarne varit såsom
annat folk, säger jag.
I början sa’ de ingenting. Men en lördagskväll fingo vi höra
ett fasligt lif ifrån Skumpabohållet. Det vrålades oeh hojtades
förskräckligt däruppe.
När vi samlat oss en tio ä tolf byamän, sprungo vi dit upp.
Skriken fortforo hela tiden och lälo allt ynkligare och ynkligare.
Hvad tror ni vi fingo se, när vi kommo fram?
Jo, inte mer och inte mindre än själfva Anders Peter i
Skum-pabo korsfäst vid sin bodvägg.
Piallarne hade anammat Anders Peter, när han i sin långrock
kom från bönemötet, och så hade de i sin syndfullhet ställt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
