Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tösst, pojk, och lala mä’ aktning om din tillkommande oeh
hennes släkt! röt fadern.
— Tillkommande! Inte i denna kungens tid. Förr skulle ja’
väl springa tills ja’ doge, än ja’ gifte mej mä’ det hissnesamma
åbä-ket i Slambo! Tacka vell ja’ Amanda. Har hon inga pengar, så sir
hon ut som en mänska. Ho’ ä’ grannare än en lelja och mildare än
en sommarkväll! lät Johan och tog ånyo tag i långstöflarna.
— Granner som en lelja! mumlade gubben och tittade på Inga
Lisa. Det syntes på’n, alt han fick en ny idé till sin bevisföring
mot Johan. Han nickade gång på gång med hufvudet och log ett
ödsligt, satiriskt löje. Så steg han upp och ställde sig på golfvet
och bröstade sig precis som en karl gör i sockenstugan, när han tror
sig kunna stuka en hel kommunalstämma.
— Sätt bort stöflarna ett grand, så skä’ vi lala om vackra
flickor, Johan! log gubben.
Pojken lät stöflarna stå och tittade undrande på far sin. Äfven
gumman satte sig på spishällen oeh undrade hvad som komma skulle.
Då knäckte Karl Svensson till alt tala om sina
ungdomsdårska-per. Inga Lisa slök hvart enda ord,
Källe Svensson i Käringabacken nämnde till en början om, att
hans föräldrar en gång hade bestämt, att han skulle gifta sig med
Lina i Genafä, som hade en half tunna guld och två skeffanjerer och
täcken och bolstrar utan all ände.
— Inte var det nå’n vidare vackerhet på henne — fortfor han
— för hon var skriner oeh bleker oeh fräknig på den tiden, men om
ja’ hållit fast ve’ henne oeh Ivdt far oeh mor, så hade ja’ inte be-
höft slita så möcke i min dag! suckade han.
— Du borde evinnerlitt skämmas! afbröt gumman.
— Tösst du, Inga Lisa, vi ä’ inte vid slutet än! — Men ja’ tog
henne inte. Liksom du nu, Jo’an, i din dumhet och ungdomsyra,
tyckte också ja’ bättre om grannlåt än om pengar och andra
praktiska doningar. Men det säjer och det står jag till, att ingenting •
finns, som ä’ så ovaraktigt som granna flickor. Om ett par år ha
de förändrat sej och en vet inte ordet af, förrän de ä’ gamla och
grömma käringar. Fula flickor däremot kunna växa till sig. Da
gjorde Lina i Genafä. Nu ä’ hon nämndemansmor oeh ja’ vell se
den, som ve’ hennes år ser likare ut än hon?»
— Slå inte och babbla så’nt där elände! Hva’ har dä’ för
resten med pojkens gifte att göra? röt Inga Lisa, som liksom
ilsk-nade till.
— Vänta, vi komma väl dit. — Nå, ja’ tog inte Lina, för ja’
träffade, kan vela, mor din en dag på en lekstuga. Då var hon
vacker som en dag och milder som morgonmjölken ä’ strax efter det
man släppt kreaturen i vall.
— Stolle där! log käringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
