Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång. Till den grad altererad var hon, sfaekarn. Ty hon tyckte vä]
ändå, att det var som en bit af Jonas själf.
Just i samma momang spratto vi till vid ljudet af ett grymt
snarkande. Yi tittade och tittade vidöppet bägge två, men kunde
ingenting se.
— Dä’ låter som om dä’ komme från fårakätten, sa’ Lotta slutligen.
Sakta och förskrämda gingo vi dit och lyste öfver kätten med
lyktan. Där mötte oss en ännu förunderligare syn.
I ena hörnet stodo alla fåren i en hög, skälfvande oeh
förskräckta, men midt i kätten låg — Jonas och sof, med armen om
halsen på en bagge, som han krystat ihjäl.
Lotta blef blek som ett lik oeh hoppade in i kätten och började
ruska sin man på ett sätt, som inte just kunde kallas kärleksfullt.
— Statt upp, statt upp, dett evinnerliga svin! fräste hon.
— Tåla dej, tåla dej, Lotta lella, ett grand te’ 1 Sola ä’ väl
inte uppgången än! murrade Jonas.
Men hon tålade sej inte, och rätt hvad det var fick hon lif i
honom.
Ni skulle ha sett hur han glodde omkring sig, när han kom till
sans.
— Hvad i all världens ti’ har kommit åt dej, ditt leda kreatur?
skällde Lotta.
— Kommit åt! Ja’ trodde att jag låg inne i sängen. Ja’ har
gålt rasande, förstås.
— Hvarför har du hängt paltorna på kohorna?
— Kors, ja trodde väl, att dä’ va’ kroken innanför stugudörren!
— Hvarför har du kramat ihjäl baggen?
— Jo, ja’ trodde nog att det va’ du, Lotta, suckade Jonas.
— Har du var’t så illa fuller!
— Ja, dä’ ä’ väl säkert!
Lotta glömde tvärt, att hon för en timme sedan sagt sig aldrig
skola säga ett ondt ord åt Jonas, bara hon finge honom åter. I
stället flög hon nu på’n och vältrade honom ut ur kätten och
handte-rade honom illa på alla sätt och vis.
Och Jonas var till att börja med foglig som ett lamm.
Men när Lotta slutligen måste draga andan åt sig, sprang Jonas
till sina kläder och snodde rätt på en butelj och höll den bra länge
för munnen.
Sen var det han, söm tog herraväldet i ladugården. Först slängde
han ut Lotta i foderladan oeh krokade dörren efter henne och sen
gaf han sej till att bösta mej bå’ gul och blå.
•— Hvarför i alla tider slöss du! skrek jag.
— För att du ska’ hålla tösst mä’ mitt liggande på fårakätten
oeh så ska’ du väl ha nå’t för att du hållit Lotta sällskap hela nat
ten! flinade han och böstade mej i sidorna med en såstång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
