Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde oss i ordning. Men innan bron oeh hjulet nådde oss, refvo de
ner halfva magasinet.
— Gu’ välsigne er, som to’ ut säden! sa’ Johannes.
— Pass på! skrek pojken.
Och vi voro verkligen karlar att få allt lyckligt igenom Abo bro.
Rätt i rappet kom svinhuset kullslaget och dansande emot oss.
— Gu’ välsigne er, som släppt ut grisarne! suckade Johannes.
— Pass på! lät pojken och svinhuset susade igenom.
På det viset stodo vi där länge oeh väl och klarade bron, men
jag kände mej inte ett tecken trött. Gu’ vet, hvad som kom åt mej.
När faran var öfver, fingo vi fägning och kaffe på folkavis.
Men jag kände inte ett tecken till afund öfver ståten och
rikedomen inomhus i Abo. Det var som om den här påskaftonens vårflod
i ett enda tempo sköljt bort afundsjukans hela elände och tunga
stinkande dy ur hjärtat på mig. Jag satt där oeh mådde så väl och
var så lätt om hjärtat, att det rent sjöng i mej.
Det enda, som förargade mig, var att min pojk inte kunde låta
bli att tissla och tassla med tösen deras. Och en gång, när hon kom
och satte fram en pannkaka till bordet och, förstås, hifvade henne
öfver axeln på pojken, fick jag se, att han slog sin arm oin lifvet på
henne.
— Skäms du infe, din drummelin! Hva’ ska’ du på flecka å
göra! röt jag, ty jag tål inga dumheter.
Pojken blef snopen och flickan pionröd. Men Johannes grinade
och sa’:
— Låt du dom hållas! Eller’ töcko.r du inte, att din pojk passar
bra till att styra och ställa här nere i Abo. Dä’ har han åtminstone
visat i kväll.
Jaha, go’ vänner, ifrån den där betan ser jag både på milt
hemman och på Åbo med andra ögon.
Gu’ välsigne bå’ skog och sand och däld oeh björkdungar och
käringar och pojkar och flickor och hela kosidangsen — och
vårfloden också.
Är hon vådlig ibland, så spolar hon bort en hel hop bakterier.
När jag nu står häruppe och betänker, alt min pojke ska’ få bo och
vånnas oeh förkofra sej därnere och fröjda mina gamla ögon, oeh att
mina barnbarn ska’ kulta omkring i gräset vid ån och skvalpa med
sina små fötter i vågorna därnere, medan jag sitter här uppe på min
sten vid la’gårdsknuten oeh tittar på, så känner jag mej så lifvad,
att jag bara vill ropa:
Gu’ välsigne hela världen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
