Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så (ill allra sist blef det naturligtvis tal om hvar tryckeriet
skulle förläggas.
Då ville hvarenda en ha det i sina hus och på sina ägor, och
där blef ett gurgel, som icke riktigt harmonierade med det i öfrigt
högtidliga och ansvarsfulla begrafningskalaset.
Hvar och en skrek på sitt vis och röt och svor och dängde med
näfvarne i kaffebordet, som stod ute under lönnen.
Om ni så rätt ville ge mig aldrig det, skulle jag inte kunna
omtala, hvad som sades under detla plenum plenorum i Vraket. Men
slutet blef det, att vi kommo i slagsmål och trummade på hvarandra
det bästa vi kunde, ty ingen ville ge vika, utan hvar och en ville ha’
inkomsten af hyran för tryckeriet.
Så länge det är fråga om ideella begrepp, kan man nog komma
öfverens något så när, men så snart det rör pengar, finns det ingen
bror i spel. Då är ju hvar och en sig själf närmast.
Därför kom jag hem framåt kvällen med näsan på sned. Men
så hade jag också befriat Sven i Bassebo från alla hans framtänder,
så att han efter detta icke duger till att tära ens potatis, utan i form
af brännvin.
Det sista jag såg af skådespelet i Vraket var en skock gubbar,
som lågo i en väldig hög på gårdsplanen oeh tröskade på hvarandras
kroppar med knytnäfvar och kaffekoppar.
Jag vill inte säga, alt det såg uppbyggligt ut, ty då ljöge jag.
Men riksdagen är i alla fall skuld till det, som timade; ty hade
han inte kommit med den där lagen om tryckerier på landsbygden,
hade detta elände aldrig uppstått. Jojo, riksdagen får allt lof bestå
sig med ett särskildt slags samvete, som är rymligt oeh sömndrucket.
Gu’ gifve nu bara, att inte den berörda lagen ställer till än värre
spektakel i fortsättningen.
Men så mycket kan jag då säga till Iröst och sinnesstyrka åt
landsens redaktörer och rikets ministrar, att någon tidning i Snufvebo
kommer efter detla näppeligen till slånd ännu på länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
