- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
287

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anständigheten. Det kan väl aldrig falla en något så när ordentligt
gift man in att dråsa in i sin grannes kök vid tolftiden på natten,
åtminstone vet jag, att det vore löx för mej, oeh ingen man af
äkta stånd tillåter sej att masa upp på frälsningsarmens plattform
i berusadt tillstånd och kyssa löjtnantskan »långsamt» på munnen
midt under hennes brinnande bön.

Men sådana gräsligheter äro hvardagsmat och nattfoder för

ungkarlarna. Det riktigt ryser genom hela min lekamen, bara jag

nödgas tänka på’t.

Visst göres här mycket för att mildra ungkarlarnes raseri.
Här finns federation, själfva söka de förbättra sig och blifva
»kristlige unge män», kungen, söker kväsa dem på exercishedarna.
Ingenting hjälper.

Men jag säger eder: gift pojkarna, lägg skatt på dom, tills de
tvingas under äktenskapets ok, så får landet pengar och gossarna
bli som vi, spaka som små lamm.

Det vore att sätta yxan till syndens rot. Hvad är det för

folk, som gormar på gator och vägar nattetid? Hvad är det för

människor, som styra till utsväfningar och slagsmål? Ack, det är
bångstyrigt ogift och fånigt folk.

Laga att de bli gifta tvärt, o riksdag. Och vidare i vår text.

Så länge det finns ungkarlar till, så länge varder denna arma
jord betungad af gamla ogifta fruntimmer, de där intet hopp hafva
och hvilka förty besjälas af ett rysligt och ett brinnande hat mot
allt manligt kött. Jag behöfver ej spilla många ord på dem, ty vi
känna dem fullt väl, dessa drakar, som till och med icke sky att
spy ut sitt etter öfver oss gifta jordevandrare, beskyllande oss för
pigkyssning och andra brott och missgärningar, som mot naturen
äro. Tänk bara om alla dessa, som nu dagligen sönderstycka vår
heder, samtliga blifvit gifta och välsignade med ett halft tjog barn
hvardera, så hade de, min själ, haft annat att tänka på än skälla
på allt och alla. Att så icke är, därtill äro de förbaskade
ungkarlarna skulden. Ve dem! För min del tror jag inte heller, att
en ungkarl kan bli salig, ty han kommer allt för mycken förargelse
åstad och är skulden till alla ogifta flickors olyckliga och onaturliga
belägenhet.

Därför är jag lycklig, emedan jag icke är såsom en af dem
eller har deras sinne. Tvärtom, jag skulle gärna ha’ gift mig med
en hel trave fruntimmer här i socknen och räddat dem, om det
varit tillåtet och lagenligt.

Ur dessa oeh många andra synpunkter anser jag, att en skatt
på ungkarlar icke blott är rättfärdig, utan till och med alldeles
nödvändig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free