Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillståndet inom socknen värdt förfärligt. Det blef sådant som
det beskrifves skola blifva strax före det så kallade Ragnarök en
gång.
Men den fjärde profprästen hade i alla fall varit för styf, han
hade knäekt pluraliteten. Han hade fått fruntimren också på sin sida,
rätt så gift han var, ty kvinnohjärtat är ju outrannsakligt — och när
valdagen kom, si då fick han en allt förkrossande majoritet. Den
stora mängden jubilerade icke minst däröfver, att man förmått
besegra bå’ klockaren och den gamle skolmästaren.
— Här sir en, att det goda och rättvisan segra ändå till slutl
jublade folket.
Men den prästerliga änkan grät och ville icke taga någon
tröst.
Då togo klockaren och skolmästaren oeh en annan gubbe sig före
alt bilda en högtidlig depulation samt dråsade upp till kungen och
talade visa ord inför honom.
— Vi skola göra hvad rätt och skäligt är! förklarade
majestätet.
Och gubbarne kommo åter och satte ut sina trutar och sågo
segervissa ut. Ty de ansågo att ingenting kunde vara rättare och
skäligare än att den ogifte komme till änkan och de själfva undfmgo
sina sjuhundrade.
När man såg dem, började man bli orolig i socknen. Och så
fingo den fjärde profpredikantens män ihop en annan depulation, som
likaledes en dag darrande i hasorna stod inför kungen och framhöll
»det stora flertalets berältigade krafs att erhålla den präst, som de
önskade och som ju erhållit nästan enhällig kallelse.
— Hvad rält och skäligt är skola vi göra! lät kungen.
Och deputationernas män och deras tillskyndare nere i Fläskebo
hädade sedermera hvarandra oeh dömde och ruffade och fräste åt
hvarandra såsom de ilsknaste ollonsvin.
Är det inte hemskt, att ett prästval skall åstadkomma ett i allo
så okristligt lif?
Men vi ha, gualof, en vis konung. Om han nämnt den ogifte,
hade han ju stött pluraliteten i Fläskebo för hufvudet, och om han
korat den fjärde, hade han ju befordrat en mindre meriterad och en,
som icke hade annat att berömma sig af inför Gudi, än en ovaraktig
och snabbt skiftande folk- och käringgunst.
Thy gaf kungen åt Fläskebo en anskrämmelig extra sökande, som
de icke anat eller visste om.
Ni skulle ha sett näsorna i Fläskebo, när denne präst slog ner
såsom en stor bomb och en granat i församlingen. Det var så att en
kunnat grina sig fördärfvad åt’et. Skolmästaren blef så förfärad, att
han dog tre veckor efteråt, och klockaren börjar väl ock snart sjunga
på sista versen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
