Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbäfning i Spinkamålen.
På bröllopet nere i Åsafällan kom pratet ibland annat att falla
på den grudiga olyckan, som timade i Galveston. Och Sven i
Vraket, P9rn läst vidlyftigt om den förskräckliga händelsen, lade ut’et, så
att det ryste i oss karlar och så att flera af fruntimren togo fram de
stora gråtenäsdukarne oeh begynte att snyta sig samt ansträngde sig
med att försöka lipa en liten repris.
Gustaf i Sonakull gjorde ett litet tal öfver saken och bad, att vi
skulle vara förvissade om, att Galvestonsborna antingen fört ett
osedvanligt syndalif eller också hade deras fäder låtit någon mera ovanligt
rödglödgad synd komma sig till last. Annars hade stormen och floden
icke kommit dem så hastigt uppå, försäkrade han samt förmanade
’ ss gästabudsfolk att hålla oss i skinnet och fara varligen, sedesamt
och ärliga fram samt hafva Galvestones ändalykt för våra ögon och
sinnen.
Gustaf hade rätt och hans tal gillades af oss allesammans. Det
kom också fram i rätter tid, ty vi började just bli liksom ett grand
högmälda och rika och högfärdiga, när talet om Galveston kom i
stånd. Mot slutet af ett dundrande kalas, där det går hederligt till
med afseende på mat och dryck, bli nämligen vi bönder alltid
högmälda, slarka, rika, arga, snarstuckna och högmodiga. Det är, gunås,
en sanning, som vi inte kunna disputera bort, rätt hur stora
»abeka-ter» vi äro.
Talet om Galvestons-olyckan och den tillämpning, som Gustaf i
Sonakull med ledning däraf gjorde, åstadkom därför, att vi stämde
ned tonen ganska betydligt och iakttogo ett saktmod, som var mycket
ovanligt att finna på ett gille i Åsafällan, där annars inga ledsamheter
pläga hvila.
Pratet föll stilla och anständigt en lång vändning samt rörde sig
om jordbäfningar och syndafloder oeh cyldoner och åskslag.
Hvar och en hade alltid någon hemsk händelse att draga fram,
så att det började bli riktigt kusligt i stugan. Fruntimren suckade
och krängde med ögonen och fläktade med de stora gråtnäsdukarna,
som om de varit på ett jordöl i stället för på ett regelrätt bröllop,
som kommit till utan tvångsmål eller påtryckning och emellan två
personer, som förde lika mycket i boet bägge två, så att ett mera
välvuret hjonelag knappt kunde tänkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
