Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ödesdiger potatislår.
Tjo! Det var marknad nere i Vrålebo, och om man befann sig
på en af de kullar, hvilka kransa marknadsslätten, såg man därifrån
ingenting annat än kreaturshorn och människohufvuden, hvilka rörde
sig af och an. Och ett stort skrålande uti allehanda tonarter utgick
från platsen därnere.
Moderna landthushållare, efter alla konstens regler utbildade i
Alnarp och Ultuna, härligt klädda i gråa kostymer och ridstöflar,
trängde sig fram mellan kreaturs- och människohoparne oeh bekikade
med kännareminer boskap oeh töser.
Länsmannen skred bredbent omkring oeh talade ljufliga till dem,
som hade något inkasseringsuppdrag att anförtro honom. Men han
röt och svor och dök emot sådana, som i trängseln och hastigheten
icke mäktade komma nog fort ur vägen, där den väldige drog fram.
I bortre kanten af marknadsträdan stod Johannes i Påbo vid en
stor potatislår, och kring honom var mycket folk samladt. Johannes
hade brynstenar och sännor till salu i den låren, sa’ han.
Denna lår var emellertid en besynnerlig tillställning med två
bottnar. Ofverst lågo, som sagdt, en hel del brynstenar, men
rummet därunder var fylldt med halfstopsbuteljer, innehållande det raraste
och starkaste brännvin.
När nu gubbar och drängar kommo dit bort, ställde de sig
bredvid Johannes och tittade på sännorna.
— Hva’ kostar stöcket?
— En å femti!
— Här är jämna pengar!
Johannes synade mynten, stoppade dem i fickan och tittade sig
omkring. Såg han då inga sexmän eller nå’n annan misstänkt
person i närheten, rände han in näfven igenom en liten lucka, som fanns
i låren och hvilken han städse skylde med sin kropp, samt nappade
fram en butelj, hvilken som en blixt rann ner i köparens ficka.
— Där feck du dej en reel sänna för godt pris! log Johannes.
— Gualof för dä’! genmälde den lycklige och smet undan.
Johannes gjorde storartade affärer.
När länsman kom dit bort, vek folket pliktskyldigast undan.
— Hva’ har du att sälja, din gamle lurifax? röt befallningsman.
— Gu’ bevare komsarien, ja’ har lite brynstenar å sännor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
