Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bocken till trädgårdsmästare.
Vid aftonvardsdags kom unge Linus Svensson i Ingabo hem till
Grälebo, där jag bor, och bad, att han skulle få tala vid mej i dol-
dom och så, att ingen hörde det.
— Hvad hundringen står då på? sporde jag.
— Jo, här ä’ fråga om allvar och om så pass viktiga affärder,
att det gäller nära på lif och död! flämtade pojken.
När jag tittade opp i synen på’n, såg jag också grant, att
det nog inte var småsaker, som hängde honom på.
Karlen hade tydligen gråtit, ty han var grimlig i hela ansiktet,
och ögonen voro röda på’n såsom ett par köttstycken, och hans
läppar darrade och hans armar skälfde och han bet ihop tänderna, så
att det knakade efter’et.
Han såg med ett ord bå’ arg och ledsen ut, precis som en karl
gör, när han gifvit sig in i ett bra slagsmål och hemburit en
förskräcklig smörj.
— Hvem har du nu fått stryk utaf? Är dä’ så, att du vill ha
hjälpe till att slåss, får du gå bort till min närmaste granne, som är
en bra slagskämpe. Det har jag mer än en gång fått pröfva på!
lät jag.
— Här ä’ inte fråga om stryk, utan om dä’ som ä’ möeke värre
än så! genmälde Linus.
— Värre än stryk! Då är dä’ väl kärlek med i spelet!
utbrast jag.
— Så hänger dä’ ihop! Och Linus bet ihop tänderna och
snöt sig.
När jag förnam, att det var fråga om så pass ömtåliga ting som
kärlek och dylikt, tog jag Linus in åt förstugukammarn och stängde
till dörren om oss.
— Tala nu om alltsammans opp och ner, kors och tvärs oeh
ännalångs, så få vi se hvad som kan göras och om det finns bot för
ditt elände! sa’ jag.
Då knäckte Linus till att berätta, huru han fått för sig att gifta
sig med Inga Fia i Bagghemmet, som passade honom alldeles
förträffligt, ty om hon inte vore just så ung, så hade hon bå’ ett och
annat oeh godt förstånd och så vidare! lät Linus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
