Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja visst tusingen, inföll Manuel i Grisebo. Och när det se’n
lugnat af en smula, knäcka dessa gulaktiga apekattor till att köpa
gevär och ammunition i England och kanoner och kulor hos Krupp
utaf själfvasle attan, samt införskrifva tyska och fransosiska löjtnanter
och kaptener och majorer och sjösanter till att exercera sej, tills de
bli rent förbaskade. Och se’n passa de rackarne på en gång, när
det bär sig, att dricka brorskål med ryssen, som är ett nästan lika
grymt svin som kinesen, hvarefter de bägge två barka på västerlandet
för att ta’ tungomål och religion och heder och ära och frid och
fruntimmer ifrån oss. Ni ska’ få sanna mina ord, alt det kommer att gå
den vägen, om di här stormakterna inte göra rent hus på stund och
söka till att klara bå’ skifvor och hyskor tvärt på momangen.
— Död åt kinesen! skreko vi.
—- Men om vi slå ihjäl hvarenda kines, hva’ i hundingen ska’
vi göra med landet se’n? sporde jag.
— Dä’ drar Herren nog försorg om! lät Jöns.
— Ar inte ryssen egentligen utaf samma af Herranom fördömda
folkslag som kinesen? frågade slutligen Aron Andersson i Kilen.
— Jo, visst hundingen är han dä’. Och’ han är inte ett endaste
gryn bättre heller, utan snarare en ännu mera opålitlig rackare,
genmälde Jösse och spottade och nämnde några ord om Finland, om
hvilket land han tyckte, att det var synd, fastän folket där många
gånger varit förrädiska och djädriga mot Sverige, till exempel då
Jä-gerhorn och Sprängporten gingo omkring och laborerade i tiden.
— Nå, då vet jag hvad vi ska’ göra med jordkartan och
riks-gränserna. Få hit din pojks kartebok och geografi, sa’ Aron
Andersson i Kilen till Anders i Genafä.
Anders letade rätt på de begärda böckerna och flydde dem åt
Aron, som bredde ut dem på slagbordet och sa’:
— Titta nu hit, så ska’ ni få höra på riktiga affärer. Jo,
gubbar, här finns för tillfället ingenting annat att göra, än att ta’ in bå’
Ryssland och Kina i ett enda tempo!
— Men kan dä’ gå? undrade vi.
— Kan gå! ’ Det måste gå — annars går det åt helsefyr med
hela subbet. Kan gå! Vesst kan det gå, om vi hjälpas åt allihop
i Europa. Och fast Amerika inte är annat än en simpel och eländig
och vanbördig så kallad republik, ulan kung och reela fasoner, så få
vi inte hålla oss högfärdigare än att låta amerikanen gå med. Slåss
han inte så bra, så har han pengar och kan leverera en hop fläsk
och kött, hvilket är lika nyttigt i krig som den kungligaste tapperhet.
— Amerikanen kan få gå med! löfvade vi.
— Nå, gualof för dä’. Då skulle det väl va’ sjutton så uselt,
om inte vi alla i gemen skulle kunna ta knäcken på ryssen och
kinesen, om vi falla öfver dem på en gång. Vi svenskar tränga in i
Ryssland ifrån Finska viken. Norrbaggen får inte följa med, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
