Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, begriper ni- inte, alt om alla länsmännen streckade, så
vore det detsamma, som att dä’ tusenåriga riket komme öfver oss.
Men när det kommer, då bör en veta hurdant brö’ en har i sin
påsel En har .nämligen inte alltid rent brö’ i honom, slöt Johannes.
Det kom nu allvarstankar öfver oss, ända till dess Zakris
lättade våra sinnen.
— Var inte oroliga ni, gubbarl Känner jag dom rätt, så
strecka dom gunås inte i brådbrasket! I detsamma stod solen midt
på himmel en. Vi slängde våra verktyg på vägen och tyade oss bort
till matsäckarna och skuggan. Vi åto och läto maten tysta munnen.
Därpå sträckte vi ut oss i gräset och strejkade.
Vi hade väl emellertid inte strejkat mer än en halftimme,
förrän .kronofogden kom körandes framåt vägen. Han är lite
närsynt, som ni vet, så han såg inte Simons flåhacka, som låg där,
utan han körde på henne. Hackan gippade till och skaftet klämde
till hästen under magen. Det tålte inte araben vid, utan han
hoppade högt, vred åt sidan och slängde kronofogden och vagnen
burdus ner i diket. Och rätt så kunglig fullmakt fogden hade, var
han inte karl att krångla sig dädan, inknäppt som han var i
fot-sacken. Hästen sprang hem med skacklorna.
— Vi få lof hjälpa honom 1 lät Linus.
— Nä’, stopp du! Här streckas ju nu. Nå’ngång kan väl vi
få strecka, och här lider inte landet eller jordbruket eller näringarna
nå’t men af vårt streckande, utan detta är en rättfärdig streck! sa’
Johannes.
Vi lade oss alltså ner och snarkade och strejkade fortfarande.
Men kronofogden svor och turnerade och röt och gastade i diket,
så vi hade ganska trefligt den middagsstunden.
Simon blef dock en förrädare till sist och en eländig
strejk-brytare. Vi skällde ut honom och sökte hålla honom tillbaka, och
vi grepo tag i skinnbyxorna på honom. Men han krånglade sig
ifrån oss och masade ner och hjälpte fogden ur diket.
Det gick honom dock så, som det går för alla förrädare.
Det första fogden gjorde, när han kommit på fötter igen, var
alt han gaf Simon en hejdundrande örfil, hvilket ju var riktigt,
eftersom tidens lösen är, att strejkbrytare ska’ ha smörj. Men se’n
tog fogden reda på hvems alla verktygen voro, som lågo på vägen
och hindrade »trafiken». Simon talade om’et, och fogden
antecknade samtliga våra namn. Hela vår organisation blef uppskrifven,
och vi fingo löfte om att skam skulle taga oss.
Se’n gick fogden. Men han linkade och haltade och grinade
välsignadt illa, och flera skafsår hade han gualof fått i synen. Så
någon nytta hade strejken ändå haft med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
