Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanligen plägade detta inträffa i början af psalmen, men då
klippte han genast till med en annan, och han kunde på det sättet
känna sig för på tre ä fyra stycken, innan han kom i gång.
En aftonstund gick det dråpligt för honom ända till dess han läst
högt sista versraden i psalmen.
_ Själfva slutet undflydde totalt hans minne, och det blir omöjligt
att glömma gubbens ursinniga min, när ban gjorde den erfarenheten.
—• Och hjälp, r mig, Jesu, nådelig... hm .. . hm ...
<Där stoppade det för honom, och lektorn glodde till öfver
glasögonen, som om han hade velat svälja oss allesamman. Men ett slut
måste han ha på versen, och så hostade han ett par gånger samt
skrek sedan, under det han såg ut som ett åskmoln:
»Och hjälp mig, Jesu, nådelig
Att djäfvulen ej sviker mig! Amen.»
* *
*■
Vid ett tillfälle hade vi några stycken burit oss mycket illa åt
och varit oförskämda mot en extra lärare, hvilket tyvärr ibland
inträffade.
För den sakens skull undfingo vi af gubben det gräsligaste ovett,
som säkerligen någonsin vankats i någon skola. Han hvflade först
till oss en och en i sänder och sedan alla i gemen.
—- Hva’ du din lille svinpäls, Thu-Thure S., ska’ här i skolan
å göra, dä begriper ja’ inte. För du ä’ lika lat som du ä’ dum,
å lika dum som du ä’ oförskämd, å lika oförskämd som du a lat,
och lika ussel å dålig som du a dum å oförskämd å lat.
— A du, G—svärd, du a ett fullkomligt kriantur; du tycks gå
här å trotsa på din ussla kna-knapadel, din stympare, men dä’ ska’
ja’ fsäja dej, att ja’ inte vill ge’ så mycke’ som mina gamla
galoscher en gång för ditt ruttna adelskap.
När gubben hunnit hit uti sina straffdomar, fick han händelsevis
syn på den hyggligaste eleven i hela afdelningen, en yngling, som
alls icke deltagit i oförskämdheten mot extraläraren. Men gubben,
som nu var kommen i sitt esse, ansåg tydligen, att äfven denne borde
ha sin lilla släng med af slefven, hvadan han vände sin vrede från
oss, de verkliga syndabockarne, och undfägnade honom med följande
tirad:
— Nu sitter du tydligtvis och gläder dej åt dina kamraters ofärd,
men ja’ ska’ säja dej, att du kanske a vi-vida större kri-kriantur än
de andra. Dä’ ä’ bara tillfälle som hi-hitlills har saknats dej att
lägga din u-usselhet i dagen; fi-finner du bara läglighet, så komma
dina bofstreck att bli förskräckliga, fast du nu sitter här och söker
se ut som en kyrkängel, din... hm... din skomakaregesäll. Ful
och o-otäck ä’ du också te’ å si på, så dä’ får ja’ säja dej, att du
passade bättre i ett me-menageri än här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
