Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till den gamle lektorns många framstående egenskaper (han hölls
nämligen icke utan rätt för en af landets lärdaste elementarlärare)
hörde framför allt hans ovanliga hjälpsamhet och gifmilda sinnelag.
Gärna och ofta stack han en sedel till någon fattig yngling, men
han fordrade af denne absolut tystnad angående den saken.
— Här har du ett par se-sekiner men du ä’ så go’ och håller
gapet på dej, å inte pratar om’et, din dru-drummel! plägade han
säga.
En gång kom en af gubbens medlärare och förebrådde honom
detta slöseri med tio-kronorssedlar, hvilket icke stod i fullt klokt
förhållande till den gamle lärdes tillgångar. Detta välmenande råd
upptogs emellertid med den allra grufligaste onåd.
— Lägg dej inte i mina af-affärer, du snå-snålstock, utan gå du
din väg och låt mej sli-slippa se ditt ve-vedervärdiga ansikte! röt
gubben.
Och kamraten-lektorn fick lomma i väg, som om han varit en
simpel skolpojke.
* *
*
Under de sista åren af sin tjänstetid slösade lektor A. mycken
kärlek och omvårdnad på en släkting, som bevistade skolan.
Rask och hygglig samt något ostyrig var denne yngling precis i
gubbens smak, så att om denne lät honom vederfaras mycket
kärleksfullt och eggande ovett, lät han heller aldrig hans börs vara tom.
Stundom föll det dock gubben in att låta släktingen göra reda
för, huru han användt erhållna penningar, och då gällde det för unge
Karl att hålla tungan rätt i munnen. Från ett sådant förhör har
man en mycket lustig historia, som tillika på det otvetydigaste sätt
lägger i dagen gubbens kärlek till ett öppet väsen samt hans ända
ut i fingerspetsarne gående konservatism och ovilja mot alla nymodiga
rörelser, förnämligast nykterhetspedanteri och nyevangelism, hvilken
senare han i sin egenskap af mycket pålitlig teolog ingalunda kunde
fördraga.
— Nä, Ka-Karl, sporde gubben en dag, hvar gjorde du af de
senaste två kro-kronorna som ja’ gaf dej?
— Jo, farbror, jag köpte konjak för att ha någonting att bjuda
kamrater på! svarade brorsonen med mycken uppriktighet och
ärlighet.
— Ah ja! dä’ ä’ just icke något dumt sätt, å nyttjas dä’ mä’
må-åtta, så har man ingenting att anmärka däremot. Nå, har du
då haft några kamrater hos dej?
— Ja, Andersson, Lindell och Lundgren va’ hos mej i går kväll!
(Lundgren var känd som ifrig nyevangelist).
— Jaså, fortsatte gubben, vi-visade du dem något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
