Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tulldebatt i Skvaltaby kvarn.
7 "H ’
En liten tid efter den stora dag, då tullen på spannmål, gualof,
höjdes bastant här i riket, hade de ett hundan så roligt kolifej för sig
nere i Skvaltaby kvarn.
Efter som väl inte hela världen kan känna till Josop, som är
mjölnare därnere, är det bäst, att jag nämner något om honom först,
ty därigenom får man lättare att fatta andan i denna beundransvärda
paschasa.
Josop är en dråplig mjölnare, det är ingen fråga om den saken, men
han är besatt svår att förstå sig på.
En del anse och hålla bestämdt före att han rent ut sagdt är en
dumbom och det med fetstil ändå, under det andra förmena, att han icke
är ett tecken dum, utan endast illparig och så full af knep och
skams-tyg som kyrkan är full af bönder vid midsommartiden.
Huru det nu egentligen förhåller sig med Josops vett, är inte så
godt att afgöra, men faktum är, att patron, som äger tullkvarnen nere
i Skvaltaby och åt hvilken Josop mal för tredjedelen af tullen, själf
påstår, det mjölnargubben är ett underverk af dumhet.
— Annars vore han inte så ärlig. Han är så förhärdad t dum,
att han inte har vett att lura hvarken mig eller mäldfolket, och en
sådan karl är ovärderlig! plägade patron säga.
Etto dylikt tal låter konstigt, men det är kanske inte så oriktigt
ändå. Åtminstone ser det ofta ut, som om man rent af sökte ut
trindskallar till att sätta på viktiga poster.
Sant var emellertid, att Josop gick därnere och skötte sin kvarn
som en dunderkarl. Inte upplyfte han just sin mun till mycket tal
med mäldfolket, men så ofta det skedde, kom det alltid något
konstigt ur honom.
För min del hörde jag till det parti, som höll före, att Josop inte
var så dum som han gaf sig ut för, och den uppfattningen fick jag
en gång då några syndaträlar fyllt honom:
Rätt som han gick där i fyllan och kastade korsben samt dråsade
utför trappan, kom, min själ, patron dit och fick se hur Josop
vände sig.
— Bevars väl, jag tror du är ösfull, ditt kreatur! röt han.
— Fuller? Nänämen, da a inte så väl heller, patron lelle! Ja
ä’ bara lite ömfotad! svarade Josop och raglade mot
kvarnkammar-dörrn, så att det skrällde i hela inrättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
