Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patron kunde inte annat än grina oeh gå sin väg.
Nå, en kväll strax efter det spannmålstullen gått igenom, var kvarnen
rätt talrikt besökt af folk, och en del af dem skulle stanna hela
natten för att få malet med sig hem. Dessa senare sutto vid
lång-vedsbrasan i kvarnkammaren och språkade om bå’ nytt och
natta-gammalt, som man säger. Att talet också vände sig kring det
»be-tröckta jorbruket» faller af sig själf.
— Kors dä’ va’ så rätt! Ja’ tog mä’ mej ett tidningsbla’ föra
ha’ nånting att förli’a tiden mä’! sa’ Sven i Hägnen, och tog fram
en tidning ur innerfickan.
— Brabo! Läs då opp di dö’e först högt och rejält för oss!
Sven läste upp dödsannonserna och se’n måste han pusta ett tag.
— Da var då för ynkligt, — suckade Anders i Bo, rätt som han
satt, — dä’ va’ då förfärligt, att Skam skulle få den gamle grefven
te’ sist!
— Skam? Hvilken grefve har han fått nu igen?
— Den, som va’ dö i annonsen du läste. Där sto’ ju inte, att
han »afsomnat i tron på sin Frälsare», och då måtte väl Skam ha’
huggit honom, om inte alla märken slå fel, ty den som inte dör i tron,
hau ä’ förlorad, dä’ har du väl reda på?
— Ja, ja, det har du rätt i, sa’ Sven och tittade i tidningen,
här står bara, att han afled, men inte att han afled i nå’n tro. Då
har den grefven hett om öronen nu, och Gu’ hjälpe oss lite te’ mans!
— Gå nu in i tidningen och läs opp roligheterna för oss! Dä’
andra ge vi attan! påstodo karlarne.
Sven lydde och tittade efter roligheterna, men rätt i rappet -ek
han till:
— Nej, du mildaste påsajödde! Hören, gubbar, hva’ här stär:
»Spannmålstullen höjd.»
— Ä’ du fly oeh evigt förbannad, dä’ står väl så i helgotte heller:
— Jovisst, sjong-hi, sjong hopp, sjong hej, fallerej! jubilerade
Sven oeh började dansa på golfvet, ty Sven ville liksom gälla för att
vara protektionist. Och ett par af de andra flögo nu också upp och
började tralla.
— Ah, hoj ten I lagom, för dä’ här ä’ minsann ingen gröt å
grina åt! inföllo de andra, som hade mindre och magrare hemman.
Oeh så spände de båda partierna till att gräla och diskutera oeh
knyta näfvarna åt hvarandra och orera i Skvaltaby kvarnkammare, så
att det var en lust oeh en glädje däråt.
Josop stod där handfallen oeh hörde på, men visste inte, antingen
han skulle hjälpa protektionisterna eller frihandlarne, ifall det skulle
bli stryk af’et till sist.
Plötsligt afbröt han hela meningsutbytet med att skrika:
— A’ tullen höjd, go’ vänner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
