Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på fyra sekunder. För här är en pojk, som inte bäfvar, å här
gungar du lätt, käring!
Sådan var Svente, och jag såg honom inte baxna mer än en
gång. Men då var han också illa ute. Han hade stött sig med
tre elfvaåriga Värnamogaminer och för dem flydde han såsom en
hare en half fjärdingsväg. Då upphanns han och fick smörj.
En sådan bjässe var Svente, och det var därför icke underligt,
att töserna voro galna i honom, ty kraftiga, djärfva och oförfärade
pojkar bli alltid föremål för mycken kvinnodyrkan.
Svente hade också fästmör bå’ till höger och vänster härnere,
men Mina i Vråen var hans reela och bestämda.
Så hände det sig omsider, att det blef liksom tvångsmål för
Svente att äkta Mina.
Då ville han emellertid inte vara med längre. Mina grät, Svente
hädade och svor och regerade som en stolle, och när intet annat
hjälpte, stämde hon minsann Svente inför Östbo vällofliga
häradsrätt. Den åtgärden förskrämde dock Svente till den grad, att han
for af som en pil till Amerika.
Där hade han, enligt sina bref till Galtebo och till känningar
och bekanta, ganska snart hunnit att uträtta stora och dråpliga
gärningar.
Aldrig kan man träffa Johannes, hans far, utan att gubben
har något underligt och äfventyrligt att berätta om »Svente i
Fylla-delfien.»
— En så’n tur, som min Svente har därinne, har en väl aldri’
hört omtalas! Tänk bara, att han varit löckelig nog å bli
änkeman tretton gånger på två och ett halft år! lät gubben en jul.
— Dä’ va’ märkeligt, hva’ dö’en far fram mä hans kvinnor 1
ropade jag.
— Dö’en! Nä gu’bevars, di har inte dött ens tredjedelen.
En del ha’ römt, men di fleste ha blett bortröfvade, och en del, som
varit öfvervackra, har han sålt och fått tusentals daler för dem.
Så’n är seden därinne, skrifver Svente, och en så’n lag borde vi
ha här också, så kunde pengar komma i rörelse! utlät sig den gode
Johannes i Galtebo.
•—■ Då ä’ väl Svente riker?
— Riker! Nok hundsingen tror ja’, att han skulle kunna
lösa sej te’ hela Byrums socken mä’ bå’ Görahof och Bratteborg
och Eckersholm, äss han hade lust! stoltserade Johannes.
Men en dag stod gubben i postkontorsförstun och las ett
Ame-rikabref, allt under det han darrade och smågrät.
— A’ dä’ illa mä’ Svente nu? sporde jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
