Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kuggade i pröfningen.
Med afseende på husförhör vet jag inte, antingen det är
förmånligast att hålla dem före eller efter slåttern eller framåt hösten. Det
brukas olika i olika socknar.
Men det har jag lagt märke till, att katekesvetandet är störst i
de församlingar, där förhören löpa af stapeln på höstsidan och minst,
där de hållas efter slåttern, ty det kan man tänka, att folk inte får
tid på sig att läsa öfver i slåttertiden.
I alla fall lönar det sig egentligen inte mycket att språka om
»läsemötena» nu för tiden, ty det är i alla fall inte något bevändt
med dem, se’n de hållas i skolhusen och inte åtföljas af kalas och
svalg och utsväfning i pannekakeväg.
Men det är så med det, att ju längre det lider, desto trubbigare
och tråkigare blir mänskligheten. Och håller det på så här litet till,
blir hela landet befolkadt af endast guitarrspelande och sångbölande
gubbar och käringar, som gå och skrymta och spionera på samt
kujonera hvarandra.
Nå’n riktig ungdom finns här snart inte.
Förr i världen voro husförhören muntra och roliga tillslällningar,
ljufliga både för själ och kropp. Man kan inte tänka sig något mera
uppfriskande än att höra när pastorn pröfvade de gamle uti
innanläsning eller ställde s. k. grundfrågor på dem.
Jag minns än i dag ett par trefliga paschnsor från ett husförhör
uppe i Bankeryd, där jag var med och själf pröfvades i min
kristen-domskunskap, hvilken, gudskelof, i alla tider varit af så framstående
och öfverlägsen beskaffenhet, att jag gått segrande ur dispulationer
både med »träskomakaren» i Hånger, »biskopen i Julosten» och flera
andra »vedkastapräster» och profeter i hela landet.
— Var go’ och läs den versen! sa’ pastorn till gamle Måns
i Klenbo.
Måns klef fram till bordet, grep boken och höll henne på
armslängd ifrån sig, plirade med ögonen, hostade och grinade värre än en
solvarg.
— Dä’ är löx! Ja’ sir inte ett fnyk, och dä’ värsta ä’, att ja’ glömt
glasögonen hemma!
— Ni ska’ få låna mina! lät pastorn.
■— Tackar mjukast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
