Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är det? skrek pastorn än en gång och såg rätt så när
ett grand ilsk ut.
Då blef Thilda rädd, steg upp, neg och bekände:
— Dä’ ä’ bara en sölkeschal, som jag fick på sommarmärken
utå Thure på Målskog för att han skulle få följa mej te
Björne-bergs äng.
För att åt eftervärlden bevara en beskrifning öfver prästens min,
då han undfick detta svar på sin renläriga fråga, behöfves samtliga
Uppsalaprofessorernas pennor. Jag vill inte ens göra ett försök att
åstadkomma en sådan skildring.
Förhöret slöts och vi förfogade oss ut till drickafunnan,
bränn-vinsankaret och de hiskliga smörgåsar med ost på, hvilka alla håfvor
voro uppställda på bord och bänkar utanför stugan.
När vi dvalts där en stund, kunde vi gå hem, uppbyggda till
själen och så stärkta till kroppen, att vi förmådde tralla och hojta
och skråla, så att det hördes utöfver hela pastoratet.
— Si så, nu ä’ förhöret slut i den roten! sa’ folket i den öfriga
församlingen, när de fingo höra vårt välsignade vrål.
— Jaja, det var lif och lust och fröjd och gamman på den tiden!
Men nu finns här inte annat än tevatten och suckan, pust och
sura miner, skrymtan och magkatarr.
Dock i vår grannsocken, där de hålla sina husförhör efter slåttern,
hade de i fjol en smula lifvadt.
En rik knase och gammal man ifrån en annan församling hade
köpt en gård där och flyttat in samt skulle, förstås, till husförhöret,
där han i följd af sin mäktighet ju borde blifva en stor bjässe.
Men han var i alla fall led åt’et, ty läsning hörde just inte till
hans talanger, och inte ville han gärna skämmas inför sina nya
sockne-män.
Nåväl, ett par dagar före »läsemötet» gick han bort till
själasörjaren och bad att få tala ett par ord i »doldom:> med honom.
— Nu ska’ pastorn inte bli för sträng ve mej! Ja’ har nog
attan knnnat läsa, men ja’ börjar bli gammal och skrabbig nu, så
det vill inte gå så bra och dä’ ä’ förargligt för en egenråannes karl
att behöfva stå och skämmas inför ungdomen, hviskade gubben och
lät undfalla sig några ord om, att han skulle komma och sätta in en
slaktestut i pastorns ladugård, äss han vore barmhärtig mot honom.
— Ja, ja, Johannes är en gammal hederlig och ärlig man! Kan
ni bara göra reda för personerna i gudomen, så ska’ ja’ inte spörja
er om mer! genmälde pastorn.
— Javisst, dä’ ska’ ja’ nok klarera! Käringa ska’ få instrujera
mej i’et! log Johannes och var glad.
Så kom den stora dagen och till sist fick Johannes sin fråga.
— Hvad heter förste personen? frågade pastorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
