Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den söndagen hade frunlimren i Mjölkanabben ett fasligt bestyr,
ska’ ja’ säga. De bakade stinnkakor, så att de kunde fördärfva sig
o’h stodo kring spisen så heta och illröda i syn, att man kunde tro
dem färdiga att fatta eld, när som helst. Det går minsann inte åt
lite tunna pannkakor till att fylla en skäppa med.
Men när Peter i Appelt kom, var skäppan emellertid nästan
jämn-bräddad.
— Ge’ honom nå’t att bita i, mens han väntar tills skäppan
blir full! sa’ Sven.
— Tackar som bjuder! sa Peter och mottog en vådlig smörgås,
som han dock expedierade i en handvändning.
När se’n stunden var inne att hugga in på pannkakorna, tog
Peter af sig rocken och satte sig bredvid skäppan.
Där fanns ingen bland alla de närvarande, som trodde att karlen
skulle gå i land med det betinget, och flera fruntimmer tyckte att
hela tillställningen var detsamma som att fresta vår Herre.
— Han spränger sej, suckade de och knäppte ihop händerna och
vaggade med sina hufvuden.
—. Ah, da a inte farligt, ja’ vet hva’ han uträttade hos klockarns.
Och för resten ä’ da ju bara mage hela karlen, si på’n bara! Han
har ju inget bröst egentligen! log Sven.
Men Peter åt sig lugnt och säkert ner mot skäppans botten. Det
gick lite långsammare mot slutet, det förstås, och tidt som oftast
lossade han på spännet i västen och släppte upp ett par tum. Men
gick gjorde det, och snart fångade han upp sista pannkakan. När
han fått denna i näfven och noga sett efter, att där ingen mer fanns,
tog han upp skäppan i sitt knä och gned med pannkakan af alla smör-
lämningarne på dess kanter. Se’n snodde han i sig pannkakan och
satte suckande ifrån sig skäppan.
— Gu’ välsigne er för den go’e maten! Men ett stop mjölk
skulle allt va’ godt ofvanpå, sa’ han.
Kära mor i Mjölkenabben flydde honom mjölken och han
expedierade henne också. Jag tror inte att det finns många, som skulle
göra det bravatet efter! Eller hur?
Men från den stunden blir aldrig Peter bjuden på kalas i socknen.
Det finnes ingen, som ser sig god att mätta honom.
* *
Ja, det finns här ute i bygderna många karlar, som ha alldeles
vådliga svalg.
Ni ha’ kanske hört talas om Vrigstabon, som höll på att sätta
ihjäl sig af gröt en gång?
Jo, han satt och slefvade gröt i lugn och frid om kvällen och
anade intet ondt, försiås. Rätt som han var bäst i tagen, kände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
