Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan jag gick från honom, måste jag svärja och betyga att inte för
någon nämna ett ord om de blifvande tobaksaffärerna.
Följande vecka höll sig patronen för det mesta instängd i sitt
brygghus, så folk fick knappt tala med honom, utan hustru hans skötte
butiken. Om någon frågade efter mannen, svarade hon förnämt:
— Han håll’s med ett expriment och vill inte bli störd!
Men nere i bryggstugan gick Isaksson och kokte snuslag, med
hvilken han dränkte in och mättade en bal torfströ om 160 kilogram.
En kväll midt undor experimentstiden råkade jag honom. Han var
litet blek och såg inte fullt kry ut.
-— Dä’ är inte så lätt som man kan tro! Tobaksoset ger en svår
hufvudvärk! Men bra blir dä’, och aldri’ kunde ja’ tänka, att torfströ
söp i sig så helgottes möcke, som dä’ gör! lät patronen.
Efter cirka fjorton dagars tid stodo de två öfversta hyllorna uti
butiken fulla af större och mindre påsar, på hvilka Isaksson med sin
dråpliga stil präntat denna text:
i>l:a Måsross,
å 75 öre pär tjilogram.»
— Di kan inte säga att dä’ ä’ lögn, som står på påsarne, ty
om nå’t ä’ måsross, så ä’ dä’ min tobak! flinade den gode handels-
mannen.
Priset konvenerade folket, och där såldes en vådlig hop mossros
under de första dagarna.
Isaksson var så glad som den värste speleman, och visste knappt
på hvilket ben han skulle stå.
Men öfver allt i socknen började det med ens lukta såsom det
gör i trakter, där de elda med bränntorf, och mycket värre för resten.
Så fort Isakssons »måsross» kom in i ett hus, och gubbarna
börjat röka, togo käringarna alltid till att blekna, draga väder och
tala om trängrök.
— Här har bestämdt tagit eld nån’stansi huset, för så luktar det!
Och så började de snoka i panelningen, kring murarne och Öfverallt,
hvarest de ansågo sig böra misstänka, att eld kunde ligga fördold.
Och gubbarne tyckte också, att det luktade konstigt, men de
kunde aldrig tänka, att det var tobaken, fastän han hade en fadd och
besynnerlig smak. —
Slutligen fingo gubbarne förfärliga kväljningar, och gummorna
vordo samt och synnerligen beslagna med en oerhörd hufvudvärk.
I början höll man det för en influensaepidemi och skickade efter
konjak, som ju är den enda medicinen mot den sjukdomen och
spände till att supa.
Men under tiden kom man underfund med, att det onda endast
grasserade i de hem där man försett sig med Johannes Isakssons
nya tobak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
