Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af. knäckte han, skam till säjandes, till att kyssa henne precis rakt
på munnen.
— Förbaska mej, om ja’ nånsin känt munnen så lener och goer
på dej se’n da va’ fleeka i världen, lella välsignade Kajsa, och så
väl du osar se’nl jublade Johannes och klappade och böstade
prästa-frun så att det sjöng eftert.
Men frun kunde naturligtvis inte annat än ge hals och skrika
på hjälp. Vid detta skrän kom pastorn ut på bron med en lampa
och fick skåda hela eländet.
Rätt så »dragen» kyrkovärden var, blef han dock snopen, när
han fick se hvar han befann sig och att det var själfvaste prästfrun
han vänslades med.
Pastorn bleknade vid åsynen af detta fasaväckande helgerån och
stirrade bestört än på den ene och än på den andre.
— Kyrkovärden har blifvit galen, ty rusig kan jag väl inte tro
att han ärl yttrade han till sist.
— Näj, gualof, fuller ä’ ja’ inte, bara lite matter och svager.
Men pastorn får lof ursäkta mig, för den här kössninga har, så sant
ja’ lefver, skett i messtakl lallade kyrkovärden och höll sig i
vagns-häcken.
Uj, uj, uj, sicken predikan pastorn höll, när han af talet och
åtbörderna fick begrepp om af hvad slags galenskap hans kyrkovärd
anfäktades. Det var måntro ord och inga visor det, och Johannes
värdt till sist så förkrossad att han grät.
— Käre pastor, dä’ har då väl egentligen ingen skada skett,
och dä’ lofvar ja’ inför bå’ Gud och människor, att pastorn ska’ få
kössa mi’ Kajsa så möcke och så ofta han vell, så ble’ vi ju kvett
om kvett!
— Gack kyrkovärd, gack hem och sof af dig ruset! ropade
pastorn i det han återförde sin förfärade hustru. Men Johannes
lommade i väg och mumlade för sig själf:
— Han trodde, att ja’ ä’ fuller, dumbommen! Ja’ ä’ bara matter
utå medoksinen! Men tusen daler och ett par stutar skulle ja’
gladeligt ge till, om Kajsa hade bara hälften så bra kösseverk som
prästa-frun 1
Detta är nu hela sanningen om kyrkovärdens lilla malheur, och
inte var väl det någonting så farligt eller så värst mycket att gapa
om. Ty det är väl då i all världens namn ingen tjufvagärning heller
att kyssa ett grannt fruntimmer.
Jag undrar, hvem som inte har gjort det i sin dagl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
