Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådsledamöter på en majstämma; alltsammans vid åstrandcn var så
fängslande liffullt och gladt, var en riktig mönsterlafla af ett leende
och hoppfullt lif.
Men endast några stenkast därifrån, just där stranden började
slutta ner mot älfven, låg en liten rödfärgad stuga med hvitmenade
knutar.
Äfven hon såg leende och inbjudande ut, när man betraktade
henne utifrån. Men därinne rådde sorgesam skymning. Ängsligt
hviskade de innevarande till hvarandra, och den dystra tystnaden afbröts
då och då blott af en skafvande hosta från sängen vid främre väggen.
Det var just inte så många år sedan en kraftig yngling timrade
upp den stugan under vänliga vårdagar. Han timrade och högg med
kraftig ami och trallade och sjöng därtill. Det gick såsom en dans.
Väggarne växte med en vådlig fart. I ett huj kom taket på, och en
ljum och trånfull sommarafton flyttade det unga, modiga och
kärnfriska hjonelaget därin.
Se’n kunde man se hur den lilla åkertäppan år efter år kröp
allt längre och längre fram åt alla väderstreck. Rätt hvad det var
började äppelträd blomma vid knutarne om vårarne; en liten ladugård
kom till, och allt hvad det led började det se allt mer och mer burget
ut på den platsen.
Men för hvart år, som gick, blef där dock allt flera munnar,
som skulle ha sitt bröd af den idoge mannens odlarflit.
— Snart kunna vi ej föda oss längre här. Berget tar emot,
så du kommer inte vidare med åkern! sa’ hon en kväll om hösten.
. Och det ville liksom stiga upp några misströstans tårar i ögonen på
henne, när blicken gled öfver alla de små hvitlockiga hufvuden, som
. sofvo och drömde i träsofforna kring väggarna.
— Prat ! Jag slår ett stort dike genom maden här nedanför och
torrlägger henne. När den lilla lönnen därute, som nu rätt snart
skall fälla lof, börjar knoppas till våren, så ska’ du få se, att jag
kan så en hel hop där nere! svarade han.
Och han satte sin plan i verket.
Hela hösten gräfde han fram sitt dike genom den vattensjuka
maden. Det syntes inte mera än hufvudet af honom öfver marken,
när han gick i det fuktiga djupet och kastade upp den tunga och
sura jorden till en hög vall på båda sidor om sin kanal. Det var ett
hårdt och ett tungt arbete, det var styfvare och tog längre tid än han
trott ifrån början.
— Du fördärfvar dej med att gå och vada och plumsa i den
våta sörjan! klagade hustrun, när han kom hem lungvåt en kväll,
såsom han för resten alltid gjorde, se’n han tog ihop med det arbetet.
— Åh skräp, jag hinner minsann inte att frysa, och nu är dike I
för resten färdigt om åtta dar! svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
