Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pojkaenfald och kvinnolist.
Folk må tala och skrifva aldrig så fagert eller aldrig så ilsket
om den tjänande och arbetande klassens förtryck och vedermöda, så
skulle det ändå vara underbart att få se den karl i synen, som kan
klifva fram och visa oss en människa, hvilken lefver mera lugnt
och bekymmerslöst, mera godt och gladt, än just: den tjänande
bonddrängen.
Himlen ska’ veta att han icke försläpar sig i sitt arbete, och när
det bestämda klockslaget kommer, går han och sätter sig till ett godt
bord.
Han fyan ge attan uti — och han g’ör det samvetsgrant —
hurdan väderleken är och skörden blir. Sina reela och kraftiga mål ska’
han ändå alltid ha’ i rätter tid, och sin stora lön också. Inga
skatter, inga inteckningar eller andra onera trycka och fördystra honom.
Det är husbonden, den stackarn, som får ligga och grubbla på tocket
om nätterna, medan drängen sitter och håller gladt kärleksglam med
pigan.
Jesses, en hjälpepräst, som kommit ut i socknen, har knappt
större lön eller dyrbarare och finare helgdagskläder än nutidens
bonddrängar, och han får knappt så kraftig kost som dessa. Och ändå
har den arme prästen vakat och slitit ondt med gamla greker och
romare och kyrkofäder hela sin ungdom igenom, samt åsamkat sig
skulder, som skola följa honom till grafvens brädd, för att likväl, när
han omsider är fullbordad och vigd vid sitt ämbete, till en början få
det knappt så bra som en vanlig dräng. Och så komma de likväl
här och skrika och illfänas och röra upp himmel och jord talandes
om den kroppsarbetande klassens betryck och om den omänsklige
husbonden, som drifver den stackars tjänaren att träla lifvet ur sig. Jo,
jo minsann! Men himlen vare den hemmansägaren nådig, som skulle
försöka sig på att få sin dräng alt göra ett så reelt dagsverke som
vi gjorde förr i liden, när jag och mina jämnåriga runno upp i
världen. Jag skulle då åtminstone inte vilja vara i den karlens kläder.
En tröst är det då, gualof, i allt det här skriket och eländet, att
man aldrig hör den arbetande gossen själf jämra sig och klaga, utan
han går där på åkern och hvisslar och tänker på sin lilla Lotta samt
grinar »i mogg» åt sin själfgjorde målsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
