Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, ä’ dä’ så’n kärlek du talar, så la’ a dej tröjan på eviga
fläcken, din snålhane! hväste Slina.
Det regnade och blåste alldeles fasligt den natten och kallt var
det också, men hon hade intet förbarmande med gossen, utan hon
slet af honom kavajen och lät honom stå där i skjortärmarne och hacka
tänder.
Ingen kan undra på, att han började finna det kusligt.
— Hit mä’ sönda’sbla’et och rosetten! Ja’ har själf köpt’et för
mina egna pengar! röt hon, och nappade äfven den härligheten ifrån
honom.
— Kan du inte nu gå ditt håll, ditt otäcka troll! invände Karl
Anders.
— Sa’ du troll? Hit mä’ västen, å dä’ lite’ fortare än vanligt.
Ja’ ska’ ge’ dej för troll, ja’!
Om en stund stod Karl Anders barhufvad, utan väst och tröja
och söndagsblad och frös och skalf ute i den kalla höstnatten.
— Se så, kräng nu å’ dej böxera mä’, så ska’ du slippa trollet.
— Böxera ä’ mina, dä’ vet du. Sen kan du gå in och svänga dej
hos din nya fästemö. Då ä’ du just passelig åt henne! flinade Stina
och såg riktigt genomdjädrig ut.
Det halp inte Karl Anders, att han tiggde och grät och bad att
åtminstone få låna pantalongerna till da’n därpå.
— Kräng barå af dig dem! skrek hon och ryckte och slet i den
arma stackarn, tills han omsider stod där mer än halfnaken i natlen.
Då knallade hon omsider i väg med sitt ldädesbylte, medan
regnet strömmade ner öfver den nakota ynglingen.
Han uthärdade inte längre.
Att gå in i lekstugan sådan han nu var, det stod inte till för
honom. Det fanns bara en utväg till räddning, tyckte han, och så
sprang han i fatt Stina.
— Låt mig få ta på mig kostymen igen, så ska’ jag följa dej
hem! ropade han efter henne.
Hon gaf med sig förstås, ty det var dit hon ville ha det, och
klädde på’n och tog honom med sig hem och vaktade honom
granneliga till dagen därpå.
Så fort det var dager tog hon honom med sig till prästen.
Han försökte väl bjäbba emot, rnen då hotade hon med att släppa
ut honom naken på vägen midt ibland kyrkfolket, och då var han
dum nog att ge vika och gå med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
