Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade nog kunnat lyckas för oss alt få en skjuts, det tviflar
jag inte på, men alltsedan det gick så olycksaligt, då vi skulle ut till
bönestunden i Lungemosa, hade Snuselin en viss respekt för åkturer
och jag tror icke heller, att han fick ägna sig åt sådana, utan alt
hustru hans följde med. Ty han är, han så väl som en annan, rätt
strängt hållen och köres med bra korta tömmar af sin husära.
Vi kommo alltså öfverens om att tillsammans gå till auktionen.
— Gå vi, så kan här inte bli något spektakel af, som de
fördömda köpingsborna få alt gapa och grina åt! mente Snuselin. Och
det höll jag med honom om.
— Och så slippa vi komma hem till våra hustrur, — tilläde
han — med vrickade armar och ben 1
— Och så slippa vi alt betala skjutspengar och skadeersättning
för sönderkörda åkdon och annat tyg! log Snuselin och var glad.
Nå, på ett bestämdt klockslag kom jag bort till min dyre vän.
Jag säger med flit dyre, ty han gör sig inte samvete att la’ sju för
tu, om han kommer åt.
Han stod verkligen fullt i ordning, och hustru hans höll som bäst
på att förmana honom.
— Kom nu hem som en människa och inte som etl kreatur!
sa’ hon.
— Ja gubevars! lät Snuselin.
— Och så går du hit hem direkt i kväll, och vräker dej inte
på Gästis, begriper du!
— Vräka mej på Gästis! Brukar ja’ häfva mej där om
kvällarna? Hva’ a dä’ för prat? Eller när var jag där sist kanske?
Det är en hel evighet se’n dess!
— Var du inte där i går natt till kl. 4, din — —
— Kom nu, så gå vi! skrek Snuselin, och så knallade vi i väg.
Dagen var dimmig, så man såg då inte så särdeles långt
framför sig, och det första Snuselin kom ut på gatan, rände han i
dimman och i sin närsvnthet på sin konkurrents vackra piga, så det sang
i dem bägge två.
I detsamma dunkade det i hans fönster som om elden varit lös,
och när vi tittade dit upp, stod fru Snuselin där, grön i synen och
knöt handen åt sin man.
— Hva’ vell hon? sa jag.
— Jo, hon tror förstås, alt jag ville kössa pigan! suckade
patronen och satte hatten till rätta på sitt visa hufvud.
När vi så kommo bort i trakten af Gästis, började han sakta
takten och tala om, hvilket välgörande och välsignadt inflytande
konjak hade på honom, när han skulle gå ett stycke väg.
— En kan lätt få lunginflammation, om en inte värmer upp
innan-mätet med några halare i den här vårdimman! lät han.
— Ja, gack du in och tag dig en dram! svarade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
