Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, så är det minsann inte mycket bevändt med hela maskineriet.
Det stannar helt plötsligt med ett jämmerligt gnisslande och stönande.
v *
*
De bördigaste åkrarna och de fetaste betena på sluttningen af
Grimdalsåsen, hvilken skär af större delen af vår socken, ägdes af
Per Nilsson, »draken» och »enstöringen», som de kallade honom.
Per var född snål och illfundig, stackarn, och han hade
fördenskull just ingen fröjd eller något gästabud under sitt lif.
Till och med hans barnafröjder voro en smula problematiska.
Innan han dugde till att arbeta och i den ålder, då andra
småttingar pläga hängifva sig åt lekar och ras, hade Pers unga sinne
redan hunnit växa fast vid ärgiga slantar. Rikemans barn, som han
var, sökte han likväl sin barnafröjd uti att under sommartiden drifva bort
till landsvägen och spana efter åkande, åt hvilka han för en slant
kunde få öppna grindarne.
Tidigt om morgonen drog han dit med en brödkant i fickan och
lade sig på lur i närheten af den stora grinden midt på mon.
Han låg där med ängslan och oro i sin själ tills han fick höra
dånet af någon liggfjädersvagn. Men så fort det ljudet träffade hans
öra, blef det lif i honom, och se’n kunde han för löftet om en batting
springa med halfmiltals för att öppna en annan grind åt. grinande
resenärer.
När vintern se’n kom, och grindarna lyftes af sina krokar, hade Per
sin stora glädje uti att gång efter annan räkna igenom de slantar,
han sprungit ihop under sommaren.
— Han ligger som en drake och rufvar på sina grindpengar!
sa’ hans jämnåriga.
När Per just hade kommit till myndiga år, dog hans far en
afton, och lämnade honom såsom arfvinge till de präktiga åkrarna
och de feta betena på hällningen af åsen.
Det första han gjorde efter det han futtigt och eländigt firat sin
fars likbegängelse var att säga upp och göra sig af med drängen.
— Han är lika dyr att fö’ som ett par oxar, och så ska’ han
ha’ lika möcke i lön, som jag får för ett par elfvakvarteringar!
sa’ han.
’— Men hvem ska’ uträtta arbetet! inföllo grannarne.
— Jag får vånnas själf så fort ja’ hinner, mente Per.
Men när hösten kom, fick han icke in sitt hö i tid, fast han
slet dag och natt till och med om sabbaterna. Hafren grodde i
sky-larne, och frosten hann på honom innan han fick upp sin potatis.
Då insåg Per, att han måste skaffa sig hjälp och hela socknen
blef perplex, när det spordes, att han stadt Tina i Lund, den
vackraste och bästa och fördenskull den dyraste pigan i hela pastoratet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
