Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Husbönderna rent af slogos om henne och öfverbjödo hvarandra
bara för att få henne.
Nu dör Per snart, när han kostar på sig så dyr piga! mente
folket i grannhället.
Men Per hade minsann allt gått och grundat ut, hur han skulle
ställa till med saken.
När han skulle betala ut den första halfårslönen, kastade han
fram till Tina några ord om, att det kanske skulle bli nyttigt för
gården och bruket, därest han och hon gifte sig med hvarandra »le’
hösten». Ty det voro de öfverens om att hemmanet kiäfde rejält både
ut- och inarbete.
Tina gillade förslaget och log inte ut mer än tredjedelen af sin
halfårslön.
Men när hösten kom, menade Per, att detf vore förståndigt, om
de väntade till våren med giftet, så att de under vintern hunne skaffa
sig en smula flera möbler. Och så gick vintern. Men när våren kom,
resonerade Per som så med Tina, att det egentligen passade bäst
att »dra te’ med saken framåt hösten, när man hade bättre om tid».
På det viset rann år efter år bort, och alltjämt gick Tina och
släpade och slet såsom för sitt eget hos Per samt inbillade sig i sin
enfald och beskedlighet att hon vid halfårets slut skulle vara mor på
gården och bli »skrifven i köpet», som det ju heler.
Men det gick dock och var på det gamla viset under många
Herrens år.
Till sist blef Tina, förstås, gammal, men hon hoppades likväl och
trälade ut sig, så att hon blef både fullmogen och ful. Men sina
löner lät hon stå inne hos Per.
En höst packade hon dock tillsamman sina fattiga grejor och
låtsade göra allvar af alt flytta sin kos. Men då svor och bedyrade
Per, att giftermålet skulle ovillkorligen komma till stånd följande vår,
och på den grund stannade Tina kvar hos honom äfven öfver
vintern.
I källossningen hade Per förbundit sig, att bröllopet skulle stånda
och gamla Tina hade ända sedan julen farit omkring såsom ett
yrväder och ett torrt skinn samt sökt ställa huset på vederbörlig fot och
rustat för den stora bröllopsdagen.
Men just som snön började smälta bort och det tycktes arta sig
att bli slut med vintern, fick Per lunginflammation.
Man kan tänka sig, hur Tina skötte honom med grötar och
värmda tallrikar. Hon gaf sig ingen ro, utan vakade nätterna igenom
vid hans säng. Men det hjälpte inte ändå.
Per tröt och jordades.
Slrax därpå kommo hans släktingar och gjorde rent hus samt
drefvo bort Tipa.
— Ja’ ska’ väl ändå ha’ ut mina innestående löner! menade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
