Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå, häradshöfdingen var i början beskedlig och las i lagen, men
ju mer han las, dess ilsknare blef han, och sist dängde han boken i
golfvet, spottade och sa’:
— Jag begriper mej lika lite på väglagen, som nämndemannens
oxe därhemma lorstår sig på hebreiska!
— Då är det väl bäst att vi resa upp till den, som har skrifvit
honom, och be’ alt han tolkar lite grand för oss? inföll deputationen.
-— Lönar sej inte! Han begriper honom, min själ, inte själf!
lät domarn.
— Hva’ ska’ vi då göra?
— Skrif till riksdagsmannen, att han bums motionerar om anslag
till en kommitté af sjuttio uttolkare, som ge sig ihop med att skrifva
en förklaring öfver väglagen! mente häradshöfdingen och var så
förgrymmad att han körde ut hela vår deputation.
Och gubbarna gingo snopna och långnästa sin väg.
— Det var väl hundingen ändå, om en inte ska’ få nå’n
förklaring på hvad vägskatten nyttjas te’! mumlade nämndemannen, medan
de vandrade.
Då fick kyrkovärden en, som han tyckte, lysande idé.
— Pastorn, som begriper Uppenbarelseboka, måtte väl kunna
tolka väglagen! Låt oss gå till honom, mens vi ä’ ute! lät han.
Men det blef inte något med det, ty nämndemännen och
snöplog-fogdarne, hvilka i följd af sina ämbeten äro föga gudaktiga, ville inte
vara med om’et.
— Då kränger han det bara till vår nackdel och bevisar, att
våra egna gärningar och synder ha’ skapat väglagen! mente de.
Och på det viset fingo vi inte något förstånd på väglagen, eller
veta hvart skatten ta’r vägen, förrän det sedan helt plötsligt värdt
uppenbart för oss.
De hade lagt in en dålig planka i bron vid Flathälla norr upp
i häradet.
Det var ett par stora kvistar i plankan, och hvar och en kunde
begripa, att hon inte kunde hålla länge. Men rusthållarn, som åtagit
sig brons byggande, bjöd den gamla brostvrelsen på toddy, så de sågo
inte eller ville inte se felet, när de synade in arbetet och lämnade
rusthållaren betalning.
Nå, på hösten kom Peter i Sobo i olycka där.
När han kom och körde ett litet bjälklass med sina stutar, rände
den ene ner benet i kvisthålet och bröt af det, så att Peter, den
stackarn, måste slakta stuten.
Men det var ingen, som brydde sig om’et. Peter vände sig
visserligen till den gamle brofogden, men han svarade:
— Dä’ angår mej inte! Nu ä’ det en högre makt, som regerar
och vägstyrelsen heter han. Vänd dej dit, äss du vill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
