Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sorgebarn.
— Den sakramentskade pojken gör mig med grå hår! röt
brukspatron Strömvall en dag.
Oeh det var minsann inte första gången han låtit ett sådant
uttryck undslippa sig med afseende å sin son Axel. Han hade ändå
inte mera än det barnet, och det var väl för den skull gubben var
så bedröfvad öfver, att denne inte ville arta sig efter hans
önskningar.
— Men hvad har du då emot den stackars gossen, efter du
jämt och ständigt käxar på’n och hundfilar honom och aldrig
bemöter honom som det höfves en kärleksfull fader? plägade
patrones-san säga;
— Ah f-n, han har så rasande simpla böjelser! Ser du inte,
att han jämt och samt helst håller sig ute bland tjänstfolket och
dags-verkarne. Och aldrig kan jag heller glömma, att han icke dugde till
att ta’ sin studentexamen! fräste patronen.
— Jaha, gubbe lilla, du vet, att man kan gå ifrån gård och
grund, men inte från sitt sinne.
— Nå, ifrån gård och grund får han, min själ, nog gå en gång,
ty en sådan där yrskalle, som inte håller sig uppe, så att han kan
gifta sig efter sitt stånd och så att han får pengar, kan inte efter
min död sitta vid det här stället, så intecknadt som det, gunås, är.
Hade han dugt till att läsa och bli ämbetsman, kunde det redat sig.
Men nu vräker han mej — som det står i bibeln — med grå hår i
grafven, den nötstöfveln! suckade Strömvall.
•— Nej, det gör han aldrig, gubbe lilla!
— Gör han inte? Hur tusan kan du säga det?
— Jo, det kan jag! Ty du är ju flintskallig och har peruk!
Hur ska’ du då kunna komma gråhårig i grafven?
— Dra åt . . .! fnös patronen, som i själfva verket var en smula
råvalkad af sig, och gick sin väg.
Sådana där meningsutbyten voro inte alldeles sällsynta hos
brukspatronens. De förekommo tvärtom allt mera ofta, sedan herr Axel
slutat skolan och gifvit sig till att gå hemma och titta på jordbruket.
Sant var det också, att ung Axel just inte ätit visdom med
sked. Men om främmande språk och logik och tocke där inte gick
uti honom, så var han dock benådad med ett praktiskt förstånd, oeh
det såg nästan ut som om han haft en medfödd instinkt för landt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
