Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, det vet du allt! Äpplet faller inte långt ifrån trädet,
heter det ju!
— Hut! Nu gör du mej med grått hår igen! Aldrig gör du
annat, din dagdrifvare! — — — — — — —–––––––––––––— — — —
Det gick emellertid sin gilla gång hos patronens, ända tills han
i följd af ett par borgesmäns obestånd fick sitt betydliga kreditiv och
ett par andra lån uppsagda.
Hur palron Strömvall for och konkade i bygden och i sfa’n och
krusade sina bekanta, blef det honom stört omöjligt att få andra
bor-gesmän och ännu omöjligare var det för honom att betala in beloppen.
— Mor, sa’ han en eftermiddag, då han kom hem efter ett nytt
och fåfängt försök att få affärerna ordnade, mor, nu få vi gå ifrån
vårt hem! Det går åt hälsefyr och blir konkurs innan veckans slut.
Jag skjuter mig väl med revolvern eller med Axels fågelstudsare.
Hade han skött sig, så kunde ett rikt gifte räddat oss, för han ser i
alla fall ut som en karl, den odågan. — Ja, jag tar hans
fågelstudsare, så samlar jag glödande kol på hans hufvud!
Patron hade knappt talat ut, och frun hade inte ens hunnit få
tappen ur tåretunnan, förrän Axel och häradsdomaren kommo in.
— Jag hör, att brukspatron fått en hop pengar uppsagda, och
nu ville jag ödmjukast fråga, om jag inte kunde få sätta in min
dotters möderne hos patron, eftersom jag just nu har di pengarna
oplacerade! sa’ häradsdomaren.
Man kan tro, att där blef en nyter brukspatron. Han hoppade
till som en kalf på golfvet och skrek:
— Låt bära in toddyvirke på eviga momangen! Sitt ner
härads-domare! Jo jo, visst går det an! Hur stor ränta?
—- Ja, si det får brukspatron egentligen göra upp med sin
son om!
— Jag ska’ väl så i pocker heller och inte göra upp med den
pigadonisen!
— Jo, efter som han ska’ ha’ flickan och gifta sig med henne,
blir det väl egentligen hans pengar! lät häradsdomaren, och släppte
ner några sockerbitar i toddyglaset.
Patronen bara glodde och glodde än på sorgebarnet, som stod
där och log, och än på häradsdomarn, hvilken ägnade allt sitt allvar
åt toddyberedningen.
A ena sidan betänkte Strömvall sitt ruinerade läge och
häradsdomarns stora rikedom, och å den andra sin finare släkt och sin för-
nämligare extraktion.
Och det slets med honom, som man säger. Men så kom han
att se ut genom fönstret öfver sina vackra ägor och gårdens trefliga
byggnader. Att få gå bort från allt detta och sätta fot under
fattigmans bord — det vore dock ett rackaretyg, det kände han.
Och så gick han bort och slog Axel på skuldran:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
