Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där blef elt hissnesamt lif inne i stadshuskällaren.
De landtbor, som voro där och de voro inte få, påstodo med
nämndemannen i spetsen, att alltsammans var en anläggning mot
dem och ett uttryck af stadsboarnes vanliga oförskämdhet emot
»modernäringens» idkare och det var som på ett hår när, att det hela
hade afslutats med ett allmänt slagsmål.
Men stadsfiskalen uttryckte som sin mening, att det var en
olyckshändelse. Ty ingen hade sett den unge Boms mandat.
Till slut satte sig också de stolta böljorna, men då hade stads-
fiskalen nästan skrikit sig fördärfvad och hes för de närmaste fjorton
dagarna.
— Här var hundingen så omväxlande och trefligt! Skål pojk!
log Nöjd.
— Nu får du säga »du» te mej, för om ja’ är ett grand äldre,
så har du gått i korpralskola och ä’ kveckare i bena! fortfor Nöjd
till sin son. Och så drucko de brorskål och vordo än mer lifvade.
När de sedan gingo dädan, fick Bom minsann i förstugan se en
stor affisch, som omförmälte, att där om en stund skulle bli en gruf-
lig muntration i stadshussalen, alt en herre skulle sjunga visor och
berätta historier. Bom kunde inte stå emot det där.
— Kan I låna mig lite pengar, far, så får jag gå upp på
trea-tern en vändning.
—1 Ja vars, men dröj inte för länge. Här har du en krona!
— En krona! Hur långt in i hälsefyr tror du att ja’ kommer
mä’ den!
— Hur långt vell du då?
-— Jo, ska’ dä’ va’, så ska’ da va’ rejält! mente Bom.
— Nå här har du fem! Då vet jag att du måtte väl komma
åtminstone till främre gafveln!. röt gubben.
Sen kommo de öfverens, att gubben så fort han blef i ordning
skulle traska af i förväg. Bommen trodde att han skulle hinna honom
efter han var så kvick i benen. — ––––––––-— — — •— •—• — —
Aldrig hade stadsborna haft så roligt på någon soaré som den
kvällen.
Den resande vissångaren hade inte väl sjungit en vers, förrän
Bom gaf sig till att stampa och slå sig på knäna och ropa:
— Dä’ va’ då den värste helseke, som går i två skor! och så
grinade han så hjärtinnerligt, alt det rungade i hela salen. Och
folket, som såg honom, tog ock till att grina och själfve borgmästaren
grinade allra värst.
— Ska’ jag föra ut karlen? frågade en poliskonstapel.
-— Nej, gubevars, han är ju bara löjlig. Låt honom vara! sa’
borgmästarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
